SLAPSTICK och JACKASS med Ola Forssmed

Edward: Hej allihopa i sommarvärme. Välkomna till veckans bio, min bio som blir en, en specialare därför att min älskade Anders Jansson har, ja men han har lite för mycket just nu med Hipp hipp. De är ju i full gång med Hipp hipp-arbetet. Den här veckan blev det för mycket så jag har fått ta in en ersättare, en vikarie. Och det är min älskade vän, min kollega, skådespelaren och filmälskaren Ola Forssmed. Välkommen. Ola: Hej, tack så mycket och vilken tur för dig och er alla att jag inte hade nånting på min tallrik just nu. Edward: Ja, det får vi ju se. Det har ju bara gått en minut så att det kan ju liksom, det här kan ju krascha. Det här kan ju vara sista avsnitt vi nånsin gör för att det går så illa. Ola: Så skulle det kunna vara, men jag just det tänkte att jag är så ledig den här sommaren. Jag befinner mig i Kalmar. Edward: Otroligt. Jag skulle säga att, att ett, inget bra betyg om Kalmar, att det finns så lite att göra att du kan hoppa in med såhär kort varsel och göra en podd. Ola: Eller hur? Eller hur? Men det, man skulle kunna kalla det för en sovstad, men det är det inte. Vet du vad det är? Det är jag som är en sovman. Det är vad, det är vad det... Det är inte Kalmar som är problemet, det är jag. Edward: Till vår stora glädje. Vad ska vi jämföra med? Alltså det här är ju en lyxvikarie. Min favorit är ju när Tommy Körberg ska tävla i Eurovision. Tommy ska tävla med Stad i ljus i Eurovision. Året är 1988. Tommy Körberg är dödssjuk. Det är genrepet kvällen innan sändning. Och han är, han har fyrtio graders feber och kan inte gå in och sjunga. Så Stad i ljus låtskrivare, minns du vem det är som skrev Stad i ljus? Ola: Det är Py Bäckman. Edward: Det är Py Bäckman som kliver in och går upp på scenen och sjunger Stad i ljus på genrepet. Ola: Det måste ju ha varit underbart. Edward: Ja, alltså det var ju liksom inte, det var ju inte samma toner, men det var ju toner som sjöngs. Ola: Apropå Py Bäckman så tänker jag på AC/DC. Sångaren i AC/DC, Brian Johnson, får fel på hörseln. Men då hoppar sångaren från Guns N' Roses, Axl Rose in en turné. Och jag måste ändå säga att Axl Rose ser ju nu för tiden ut som Py Bäckman. Så där har vi också cirkelslutningen också. Edward: Vi sluter cirklar bara till höger och vänster. Så ska vi säga att du är veckans, du är vår Axl Rose som hoppar in istället för Anders Jansson. Vi tackar dig för det, Ola. Du är så välkommen.

both

Ola: Lösningen var att vi skulle få ha cue cards på sidorna av scenen. Varsin tekniker skulle stå med stora skyltar med texten. Publiken såg dem inte, men vi såg dem. Det är bara det att han som håller mina cue cards, stora skyltar, håller den upp och ner hela låten. Och det här gör det ännu svårare. För jag kan, jag kan-- det är inte bara att det är upp och ner och ser ut som japanska, utan jag måste också läsa nerifrån och upp. Edward: Får du vrida huvudet lite på något vis? Ola: Jag måste stå, jag måste stå tiltad, du vet, som hela, hela det numret och, eh, klara mig hjälpligt men ganska dåligt igenom finalen. Edward: Publiken som därifrån säger: "Hur var föreställningen?" "Den var okej fram till att Ola Forssmed stod på huvudet och sjöng på japanska på slutet till Elton Johns Don't go breaking my heart."

both

Edward: Då ser jag i ögonvrån hur Jan Malmsjö har bara tagit en mikrofon och går upp på scenen och tänker: "Jag löser det här". Så han går upp på scen och gör såhär ra ta ta ra ra och sen sjunger han Start spreading the news och så är det tyst. Och jag tror att han tänker sig att Liza ska höra det här och komma rusandes som Batman som ser liksom den här bat, den där spotlighten. Men hon kommer ju inte, hon är ju halvvägs till hotellet. Så han sjunger en till fras: "I'm leaving today". Ingen Liza Minnelli dyker upp. Orkestern sitter tysta för de vägrar spela till Jan Malmsjö för det har inte de repat. Och Janne väljer att sjunga en till rad: "I'm gonna be a part of it". Och sen går han av scen. Ola: Vilken toppkväll! Vilken toppkväll! Sen kom Py Bäckman in och löste det.

both

Edward: Dukes of Hazzard är han väl också med i va? Den där nya tv-serien tror jag. Ola: Han har gjort ganska mycket filmer men ingen har väl egentligen varit några Oscarsvinnande projekt. Men det tror jag aldrig han, det har nog inte varit hans ambition heller någonsin. Edward: Jag tror inte vi kommer se Knoxville liksom lyfta en Oscar mot luften. Så länge inte Oscar är en kortväxt man som han kastar ner typ i ett hav av, av, av liksom musfällor. Ola: Nej, nej, det tror jag inte. Men vem vet? Den dagen kanske kommer och då blir Oscarsgalan värd att stanna uppe för.

both

Edward: Ska vi, ska vi ge oss på ett betyg? Jag vill att du som gäst, som gästpoddare ska betygsätta och du kommer att vara positivare än jag är så att jag går först. Ola: Ja, börja du. Edward: Nej men jag älskar Jackass och dem ger jag så mycket kärlek. Jag älskar ju Jackass, jag älskar att kolla på Jackass-klipp. Jag har älskat många av de gamla Jackass-filmerna, men den här filmen älskade jag inte alls. Däremot skrattar jag ju jättemycket, men det var ju på gamla klipp. Det är ju gamla klipp som jag skrattar åt. Så ur den aspekten så, så ja, jag skrattade jättemycket i salongen, men det är ju återanvända grejer jag skrattar åt. Så att jag kan liksom inte ens ge det här en trea. Jag är nere på en tvåa och bajsscenerna var så vidriga att jag nästan är lägre än så. Så att jag kommer att säga att jag älskar Jackass, men den här filmen som ihopsatt sett att två ska gå på bion får en komma fem av mig tyvärr. Ola: Jag är mer förlåtande. Jag älskar att de gör ett sista försök. De är gamla nu. De tittar tillbaka. De skrattar åt sig själva för de har råd och tid att göra det. Och väljer ut sånt som de tycker är roligast, inte nödvändigtvis det som jag tycker är roligast. Men så fanns det också vissa nya sketcher som jag också tyckte mycket om. De har återskapat en dockteater. De hängt upp sig själva, till exempel i olika liner och spelar en tysk dockpjäs som är fantastisk. Så jag av nostalgiska skäl nu och att jag är så ledsen för att det här är sista gången jag ser dem tillsammans. Så jag vinkar med näsduken och skriker tre. En trea ger jag mig. Edward: Det är bra, det är bra. Jättebra. Där har ni det. En trea från en Jackass älskare och en en komma femma från en annan.

both

Edward: Problemet är att alla glömmer att du hänger på en krok i garderoben. Ola: Ja, det var ingen som hämtade ner mig. Jag var tvungen att få en liten låda att stå på för att kunna kliva ner själv. Annars kom jag inte ner. Jag hängde en bra bit upp ovanför marken. Edward: Men du hade väl ingen låda då? Du hade väl ingen låda då? Ola: Inte fan kom det in och sköt in någon låda till mig då, utan alla, till och med hon som hade den uppgiften sprang ner och hade krismöte. Edward: Vi står och har krismöte bakom scenen, men ingen hör att det ropas hjälp, hjälp inifrån en garderob på scenen. Ola: Nej, och helt plötsligt sätter föreställningen efter tio minuter sätter den i gång igen och jag åker ut, du vet, ur garderoben som om ingenting hade hänt. Sen efteråt så sa jag till Robert: "Men vad hände där?" Och han säger: "Vad då? Vad menar du?" "Nej, men ni hade krismöte. Jag var ju kvar i garderoben. Jag fick inte med någon låda. Saknade ni inte mig?" "Nej, det var ingen som hade gjort det". Personlighet som ett glas vatten, som gas. Edward: Herregud vad roligt.

both