Toy Story 5, Voicemails for Isabelle och Stand by Me

Anders: Hejsan allihop, alla kära Bio min bio-lyssnare och välkomna till ytterligare ett avsnitt med mig Anders Jansson och min gode vän Edvard Silén som sitter i en, vad ska man säga, Vår man i Havanna-skjorta i ett svettigt New York. Hur är läget? Edward: Jag är någon slags så Morgan Paulsson, men, men en showbiz Morgan Paulsson som har åkt till, till New York för att kolla på show. Anders: En ny, en ny karaktär. Helt klart. Ja men du skulle kunna vara, du skulle kunna vara liksom Morgan Paulsson. Ja men jag känner en kille äh som han vet vad som händer här i stan. Det kan vara din roll. Att du är mycket coolare och så. Edward: Vilken är din favoritmening som du någonsin sagt som Morgan Paulsson? Vad är den roligaste line? Anders: Oj, oj. Det finns... Edward: Jag älskar Morgan. Ge mig en Morgan-line. Anders: Jo, det var kanske i första säsongen när de är, vi befinner oss i, på marknaden i Kairo, Khan el-Khalili, denna fantastiska Tintin-marknad. Och då sitter Robert och jag att "Nu är vi på gång, Robert. Nu tycker jag vi blir riktigt fulla, Robert!" När han blir så liksom aggressivt ska bli berusad. Och sen är det då morgonen efter, det är då Marianne ringer om valet i Tchad. Hur gick det? Och då frågar ju Morgan: "Ja, va-va-vad tycker du? Hur tycker du att det gick, Marianne?" Anders: Antingen den eller man kan spotta ner i poolen är väl också jättekul. Det roliga är att man kan spotta ner i poolen på Sheraton i Kairo. Edward: Vilken glädje. Men hur tycker du att det gick Marianne? Anders: Ja, det är väldigt, väldigt svårt. Edward: Fantastisk replik. Anders: Det roliga med den inspelningen var ju att vi skulle se nyvakna ut och det var inga problem eftersom vår fotograf väckte oss. Så att du, vi gick liksom rakt vi gick rakt. Edward: Hur mådde ni i Kairo? Anders: Vi gick rakt in i rollen. Jag tog på mig Morgans glasögon, sen var vi good to go.

both

Anders: Okej Edward, Edward, Edward Jag såg ju då alltså den svenska versionen. Edward: Nej men Anders, varför såg du den svenska för? Anders: Jag vet inte! Edward: Läste du slarvigt eller? Läste du slarvigt? Anders: Jag läste slarvigt. Edward: Anders! Anders: Jag läste inte överhuvudtaget. Edward: Ska jag och Katja hjälpa dig att boka biljetter för hösten? Anders: Verkligen. Så där sitter jag och sitter och gråter till Anna Book som spelar Jessie. Edward: Som en vanlig tisdagskväll i ditt hus. Anders: Exakt som jag gjorde när jag var elva, tolv.

both

Anders: Så jag tänker nog ge Toy Story fem tre komma fem. Jag tycker jag var på väg mot en fyra, men jag tyckte att den var lite för skrikig och lite för spretig rent berättarmässigt. Men det är Pixar så se den här filmen. Gör det absolut. Och den håller ju på att bli en hypersuccé för Pixar. Edward: Är de uppe i vad är det? Sexhundra miljoner. De tittar mot en en komma två miljarder att landa på i slutändan, vilket ju vore... Anders: Men du, vad tyckte du? Edward: Jag tyckte mer om den än dig. Det här-- Det intressanta är att jag inte alls känner igen den här skrikiga kritiken. Jag undrar hur mycket som är dubb och hur mycket som är om hur mycket vi har sett samma film. Jag är jättenyfiken på det. Jag upplevde inte så skrikig. Men fascinerande. Nej, jag var väldigt tagen av den. Det var kul att Joan Allen fick jobba så mycket för Joan Allen är en skådespelerska jag saknar rätt mycket. Jag var så glad att få höra liksom Joan Cusack jobba så mycket. Jag saknar också Joan Cusack. När jag ser henne så blir jag lite ledsen för jag ser det enorma i min upplevelse felbeslut som har gjorts i skönhetsoperationer som har lämnat ett ansikte som knappt går att känna igen längre. Det är jag jätteledsen. Jag vill inte uppröra folk. Det kan folk tycka olika om, men jag är strängt emot skönhetsoperationer av den anledningen. Och jag är jätteledsen när jag ser vad som har hänt med henne. Men därför är det så bra för hon syns ju knappt i film alls längre. Men vad skönt att hon får jobba med rösten istället. Det är kul att hon gör rösten Jessie fast, fast hon har en sån, hon har ju betydligt äldre och raspigare röst. Det låter som att Bonnie Tyler gör liksom en röstinläggsak. Det liksom doftar gul Blend i salongen. Men hon gör det bra. Ju mer jag tittar, ju mer kommer jag in i hennes röst. Det var jättefint att se och se Joan Cusack. Det fick inte du göra då. Du fick väl se vem du nu då, Caillou. Anders: Anna Book. Edward: Nej men sluta gör Anna Book Jessie? Men hon är ju inte skådespelerska. Anders: Vilken paus. Edward: Nej men hon är ju inte skådespelerska. Vad ska jag säga? Anders: Nej, jag vet inte heller vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska säga. Skyll inte på mig. Jag satte, det var inte mitt fel. Edward: Men varför? Det där kan, okej, ja, det där är det. Hur som haver. Så att jag tyckte den har också strukturella problem och lite, lite genvägar. Men jag var väldigt berörd. Jag var också på tre komma fem länge, men jag tänker tillbaka. Toy Story ett är fem för mig. Toy Story två är tre komma fem. Toy Story tre är typ en dryg fyra. Toy Story fyra var en två komma fem för mig. Så att här landar jag nog på, ja det blir en fyra för jag är så medryckt i och jag grät så mycket. Det blir fyra från mig till Toy Story fem. Anders: Och den går nu på bio. Men var uppmärksamma på språket.

both

Anders: Hur kan du plocka upp detta? Jag måste bara innan vi fortsätter diskutera. Jag tog med mig, jag hade några Rollo kolor kvar från bion igår. Edward: Vad glad jag blir. Anders: Filmstaden har alltså de i prasslighets skala. Edward: Ja. Anders: Så ligger de på guldnivå. Jag har aldrig hört en påse. Det här låter ju som två raptors som kommer fram ur buskaget. Alltså, det går inte ens, det går inte ens att flytta denna påsen. Edward: Nu är vi helt tysta. Så testa då att flytta påsen. Anders: Nu ska jag bara flytta den förbi mikrofonen. Det är så otroligt att, och du vet, jag, jag tar ju ut mina Rollo, lägger i min liksom tröja eller vad jag har. De, så att de blir lite, den blir lite småsvettig där nere. Edward: Du lägger dem i bh:n. Anders: Jag öppnar, jag öppnar då tjugo Rollo kolor innan filmen så att jag slipper öppna dem under filmen. Men det här måste ni ta i tu med Filmstaden, för de här prassliga påsarna strider mot mänskliga rättigheter. Jag är övertygad om. Skit i det. Nu ska vi prata. Edward: På Filmstaden i Stockholm är så duktiga. De har gett oss sådana här lådor istället. Runda lådor att lägga löskorv i. Anders: Det finns nog också på Filmstaden. Edward: Men du valde att ta en prasslig påse och ta filmen på svenska. Anders: Nu lägger du över det på mig.

both

Anders: Jag berättar ju för Edward om min kära hustru Katja som är ju ekonomisk kan man säga. Hon fick reda då på att för att köpa ett par hörlurar eller låna ett par hörlurar. Det kostade två, tre dollar eller någonting. You want some headphones, miss, madam? How much are they? Three dollars. No, thanks. Det tyckte hon. Nej, det var för dyrt. Då, det är sådana man satte i armstödet för att lyssna. Nu för tiden finns det ju lite bättre grejer, men på den vi, då satte man dem. Det var inte jättebra ljud i dem, men det var ändå ganska bra ljud. Katja då rullar ihop ett häfte till en strut och sätter den smala delen av strutet, struten i det här hålet och försöker lyssna genom struten. Edward: Som någon slags snål MacGyver. Anders: Exakt. Eller professor Kalkyl i Tintin. Och jag direkt: Excuse me, can I change seats? I see there's a seat. Jag vill byta, jag vill byta. Edward: Det är ju inte en liten högtalare hon sätter ner struten i. Anders: Nej, jag vet, jag vet. Det är bara ett hål. Det är bara ett hål. Och framför allt så kunde, om man nu ska lyssna på det viset, du kan ju inte se filmen samtidigt. Så för det är ju liksom. Edward: Du tittar ner, du tittar upp. Anders: Vad hände nu? Jag måste lyssna. Edward: Men det är också, det är som att tro att man ska kunna liksom leda ström med papper.

both

Edward: Hur kände du i slutet då liksom hur-- Var du liksom investerad? Grät du? Anders: Man investerar. Ja det, jag gråter ju, jag gråter ju till allt. Ehm, nej men det, absolut. Att den liksom, den ger sig, jag vet inte, det är lite fristvågat i den också kan jag tycka. Även om den, det är ju tropes när han springer till henne på slutet och alla de här har vi ju sett. Vi vill se dem igen och de kommer tillbaka igen i nästa romantiska komedi. Det gör ingenting och det gör inte mig någonting heller. Och gud vad förutsägbart. Ja men that's the whole fucking point. Det gör ingenting. Men den försökte liksom, jag tyckte att den kändes lite krystad. Jag tyckte inte att hon var så himla härlig och charmig som hon kanske trodde att hon var. De här två kompisarna var ju fullständigt vedervärdiga. Utan det är Nick Robinson som ändå lyckas dra upp den här filmen till det betyget som jag tänker ge den. Så att nej, det här var inte för mig så jag säger som Ragnar i Trassel. Edward: Berätta, vad kommer du ge den för betyg då? Anders: Två komma fem. Edward: Två komma fem! Jag skojar. Jag skojar med dig. Förstår precis. Vad härligt och vad skönt att vi tycker olika. Anders: Ja visst är det. För en gångs skull. Edward: Åh vad välkommet. Ja, jag har en helt annan upplevelse än Anders med den här filmen. Jag, jag brukar ju säga att Crazy Rich Asians, som jag också valde som favoritfilm en gång. Det var också kul. Det var väldigt, väldigt många av er när vi utskickade recepten som hörde av sig om den här som tyckte så mycket om den. Det var en underbar romcom. Det har inte kommit så mycket bra romcom sedan dess. Det här är ju en genre som jag ofta beskriver har för få filmer som kommer och så blir det hallmark patetiska försök. Här äntligen så känns det både hjärta och i pung för att det är sexigt, det är kärlekstörstande och det är också, de tar också in lite Fault in Our Stars-kontot med cancern och gråtet och familj. Anders: Som de också name droppar i filmen. Edward: Ja, gör man. De är väldigt medvetna om sina liksom referenser. Ja, jag älskade den här filmen. Fem plus. Nej, jag skojar. Jag skojar. Anders: Du låter ju som det nästan. Edward: Ja men, nej, nej, jag måste ändå så att säga betygsätta den i sin genre. Men som romcom var det här underbart. Det är en stark fyra plus från mig till Voicemails for Isabelle. Den finns på Netflix. Fram med näsdukarna och ha så mysigt. Anders: Nu ska jag snyta mig tänkte jag.

both

Anders: Pubertetsfilm. Låter inte så roligt. Edward: Så jävla tråkigt. Topp tre pubertetsfilmer. K-Kådis Bellan, Vintervik. Anders: Cineotekets pubertetsserie inleds med Nyfiken gul.

both