Guldbaggegalan, The Substance och Emilia Pérez

Edward: Du, jag bara tänkte vi skulle nämna någonting eftersom både du och jag har ju en ganska stark koppling till Los Angeles, inte bara kring vårt filmintresse och filmens historia— Anders: Ja, herregud. Edward: Utan det som att vi har varit där mycket, både du och jag, och hälsat på vänner och kollegor och gjort massa saker. Att det brinner i hela Los Angeles, vilket är fruktansvärt alltså. Anders: Ja, det är så fruktansvärt. Det går inte att förstå när man ser de här bilderna och det blir extra personligt eftersom att jag har varit där så mycket och inte minst då Pacific Palisades som har brunnit ner. Jag åkte dit redan på min första resa någonsin till LA, så åkte jag dit för min idol är och var ju Jack Lemmon, skådespelaren som på många sätt fick mig att vilja liksom arbeta med skådespeleri och film. Och han hade sitt hus där. Anders: Vi tittade med, det var så vackert. Och så gick vi runt de här kvarteren och det— Pacific Palisades är en häftig plats som filmälskare. Därför att det är där de flesta av dem bor. För där kommer de undan West Hollywood-myllret, de kommer undan de här bussarna. Star Tours-bussarna når inte till Pacific Palisades. Så där bor liksom Spielberg, Tom Hanks, Jennifer Aniston, Steve Martin.

both

Edward: Min relation till galor är ju lite speciell. Jag, inte skryter, men jag har inga problem med att säga till människor att jag gör ofta en french exit och det är då inget sexuellt, utan det är en så kallad att man lämnar festen utan att säga till någon. Anders: Du vet att vi har ett svenskt ord för det, Anders. Edward: Skitstövel. Taskig. Anders: Nej, nej, nej, utan ugglasorti heter det. Edward: Är det sant? Anders: Ja, i alla fall i branschen säger man ju: "Du gör en ugglasorti", för Magnus Uggla har gjort det i fyrtio år. Edward: Fy fan vad trevligt. Anders: Han skulle inte ens orka fyra sekunder på Guldbaggegalan. Fyra sekunder bara, det är kort.

both

Edward: Jag såg denna på tåget och jag är så glad. Anders: Var det folk lag över din axel och grejer? Edward: Jag vet. Ibland, det hände mig någon gång. Jag tror att det var True Romance jag satt och såg med Christian Slater... Så är det en scen där precis i början så har Christian Slater fått Patricia Arquette liksom sponsrad. Hon är ju då prostituerad och hon ska skoja med honom. Och det är en ganska het sexscen regisserad av Tony Scott. Så att den är extremt het. Och precis då så kom konduktören och tittar på biljetter och så pausar jag exakt när man ser hela Patricia Arquettes barm. Anders: Nej! Edward: Mer eller mindre. Ja, precis. Här är min biljett. Ja, jag är filmnörd så jag ser allt.

both

Edward: Ska vi försöka ge oss på ett betyg till den här filmen? Anders: Ja, det blir högt från mig. Jag tycker det här var en av de mest liksom engagerande filmer jag har sett på länge. Jag ger det här fyra och en halv. Det är nästan en femma för mig. Edward: Jag kan inte bortse från att jag ser bort hela tiden från denna filmen. Det blir en grej som jag ibland kan känna med filmer som har ett budskap är att om budskapet är för mycket denna filmen handlar om detta. Fattar du? Då kan jag bli lite, jag ryggar tillbaka lite och tycker att den här sista pusselbiten kan jag inte få lägga den. Jag kan också tänka själv, jag fattar. Ibland kan jag känna lite så. Men jag håller med dig. Det är en helt unik film och det är en film jag tycker man ska se av många olika anledningar för det är ett hantverk i denna filmen som är helt briljant på många olika sätt. Edward: Jag ger den fyra av fem för jag tycker ändå att filmen är så modig och välgjord och har så mycket ambition.

both

Anders: Ja okej, håll i er nu för årets franska Oscarsbidrag är spansk men utspelar sig i Mexiko och är en musikalfilm om mexikanska kartellen och ett könsbyte. Anders: Fan jag vet inte var jag ska börja. Edward: Det är helt otroligt, vilken hiss pitch. Anders: Vilken otrolig hiss pitch.

both

Anders: Det kommer också ett musikalnummer tidigt i filmen och jag understryker att det är tidigt i filmen så jag avslöjar ingenting, som är så parodiskt och absurt inför den här könskorrigeringssituationen med en doktor som går och sjunger from penis to vagina. Edward: Ja den på operationsrummet. Det kändes som någonting ur Monty Python tycker jag. Anders: Ja, alltså verkligen som en Saturday Night Live sketch. Det tog mig en kvart att komma tillbaka in i filmen igen för jag var så störd av det där.

both

Anders: Jag var väldigt förvirrad av den här filmupplevelsen för jag tyckte att den— Jag tycker inte att den tilltalade mig så mycket första tjugofem minuterna, men sen var jag sakta men säkert tvungen att omvärdera min filmupplevelse. Och sen hamnar jag tyvärr igen i min diskussion om fin och ful kultur, Anders. Jag hamnar ju där igen... Emilia Pérez känner jag lite är gjord för kritiker och för festivaljurys. Jag vet, jag tycker att den inte riktigt vet vad den håller på med helt om jag ska vara ärlig. Så att för mig, om jag går in på betygen så blir det en stark trea, men det blir inte tre och en halv. Det blir en trea från mig. Edward: Mm. Det blir det från mig också. Tre av fem från både Edward och Anders.

both

Anders: Och hon sitter och intervjuas och försöker förklara för oss hur äkta den här kärleken är. Det är hennes första scen och då säger hon den otroliga repliken "But we have so much in common. We both love soup". Edward: Det kommer så, det kommer så oväntat. Anders: Det är en briljant improvisation för det har också en undermening som är också att han inte kan tugga längre så han kan bara äta soppa. Men det passar bra för hon älskar också soppa. Edward: Jag vet och hon letar febrilt efter saker som de båda gillar och hon måste tänka. Anders: Ja de kommer också fram till att båda två gillar sockerärtor. Edward: Sweet peas och sen avslutar ju hela we love talking and non-talking för han säger ju ingenting. Anders: We can non-talk for hours and still have things not to talk about.

both