Wildwood, Tuner och A Fish Called Wanda

Anders: Hej och hjärtligt välkomna ska ni vara till Bio min bio med mig Anders Johnson, som befinner mig i ett ganska tyst rum. Edvard Silén ligger just nu under en tryckpress låter det som. Edward: Nej men lägg av. Anders: Och en dagstidning som trycks runt dig. Edward: Lägg av. Anders: Berätta, var är du någonstans? Edward: Nej men det här var ju inget bra. Jag hör ett låt för att jag sitter typ i Beirut och de bygger ett lyxhotell bakom mig. Anders: Men det gör du inte. Edward: Fan. Nej, jag har landat i New York. Äh, bra att jag la till landat så ingen tror att jag tog båten. Jag tog båten till New York. Anders: Äntligen framme. Edward: Jag åkte över Atlanten. Nej, det här var ju att ta i, men de håller på och bygger utanför mitt fönster. Såhär låter det i New York. Anders: Jag vet, det är det det gör. Edward: Vad ska jag göra? Anders: Många av de här husen, fönster och annat, det är inte, de är inte alla isolerade på rätt sätt. Men ärligt talat, det låter här i Lund också. Jag har ett bygge som låter, alltså verkligen sådär en minut över sju kör de i gång med sina hårdaste maskiner. Såna som slår ner liksom järnspett i marken. Det är dem de börja med. Det är liksom inte så att ni skulle kunna börja såga lite eller börja lite på snäll nivå. Nej, sju, då ska alla vara uppe i Sverige för nu börjar vi. Edward: Ja, klockan sju sen börjar vi med själva grundberget under oss och bort. Anders: Exakt, vi ska spränga lite 07.01. Det är det vi ska göra. Edward: Jag är ganska glad för det, för det bästa som jag vet med att åka åt det här hållet, liksom rent, vad heter det, jetlaggmässigt, är ju att jag får uppleva någonting som är ganska nytt för mig, vilket att vara pigg på morgonen och trött på kvällen. För mitt liv går ju oftast ut på att jag har hur mycket energi som helst på kvällen. Min bästa tid på dygnet, det är liksom halv ett på natten. Det är tyst i mobilen, ingen ringer, ingen har åsikter, ingen vill dig något, utan man kan bara liksom sitta och göra sitt. Och har man otur sitter man ju till tre för att man har fått sådan feeling. Men här, du vet, trött vid 22.30 blir jag sömnig, somnar vid 23 och vaknar pigg 06. Det är en dröm. Så borra så mycket ni vill, jänkare. Anders: Det finns ju Nate Bargatzi som är en av mina favoritkomiker. Han pratar just om det här. När han åkte till Australien så vaknade han halv åtta för första gången på flera år. Och han tänkte när, när öppnar frukosten eller när kan vi äta lunch? Och han satt, nu är väl klockan fyra på eftermiddagen, då var det nio på förmiddagen. Det var liksom känslan var att hur lång tid går det här? Alltså hur lång tid ska det ta innan vi får gå och äta? Han bara... Det där är fascinerande med hur man upplever tid och så vidare. Men det är underbart att du är i New York. Det är så fint. Edward: Ja, jag har alltså åkt hit nu då som jag nämnde förut, men då. Jag har två idoler, Aaron Sorkin och Anders Johnson. Och Anders har jag en podd, han har jag en podd med och har sagt hur mycket jag känner för. Men Aaron Sorkin, nej men Aaron Sorkins pjäs A Few Good Men på heder och samvete som ju var vår favoritfilm för två veckor sedan.

both

Anders: Otroligt skojigt. Så att vi tackar för detta. Nu kommer Edward och jag liksom välja ut ett antal frågor för det är många som är ungefär samma eller vissa som kanske är roligare att prata om än andra. Och så lite snabbfrågor kanske. Men det här kommer absolut bli mer än ett avsnitt. Och det, de avsnitten kommer vi spela in om några veckor tänkte vi. Så får vi se när vi släpper dem helt enkelt. Kanske som en julklapp eller ja, vi får se. Men stort tack till alla fantastiska lyssnare. Du, det var en man som kom in i Guinness Book of Records i veckan. Edward: Jaha. Anders: En sextio år gammal man. Edward: Okej. Anders: Lite äldre än jag. Edward: Ja, bra att understryka. Anders: Han har då slagit världsrekord. Han har sett ett tusen tvåhundrasju filmer på bio på ett år. Anders: Ett tusen tvåhundrasju filmer. Edward: Sånt här gör mig beklämd menar jag. Anders: Nej, nej. Glenwood Hoskin Junior. När man ser bilden på honom, vet du vem han liknar? Han liknar han som först var med i, vad hette den? Michael J. Fox när han spelade assistent till borgmästaren. Spin... Edward: Ja, Spin City. Anders: Spin City. Han liknar lite grann den store judiske skådespelaren som hänger med Larry David. Kommer du ihåg? Vet du vem jag menar? Edward: Richard Kind. Anders: Yes, exakt honom. Han ser lite grann ut som Richard Kinds lillebror, den här personen. Edward: Där är han, ja. Ja, för han har också lite ditt leende, Anders. Anders: Åh herregud. Glenwood, att bara heta. Han låter ju som en biograf. Glenwood. Edward: Han heter Glenwood Studios. Anders: Tre komma tre filmer per dag på sin lokala bio. The best part was getting to know the workers and experiencing the movies with people. Edward: Det man vet är att om du frågar the workers ska de säga tvärtom. Det värsta med det här året var den idioten som kom in varje dag. Glenwood stormade in tre gånger om, förlåt mig, tre komma tre gånger om dagen och var i vägen. Anders: Glenwood nu står bakom disken och gör sina egna popcorn. Det hände liksom efter månad ett och sen har det bara blivit värre och värre. Ja det är fantastiskt. Det är som Tiffany säger i Hipp hipp att det är både beundransvärt och tragiskt. Edward: Ja precis. Anders: För att det, för det är det ju verkligen att det är gud vilken bedrift, men också gud vilken bedrift. Edward: Ja. Anders: Men det är väl kä-kärt på något vis att han vill gå på bio så ofta. Så där har ni liksom rikt snöret om ni nu vill 2027 slå nytt rekord. Då är det tre filmer om dagen. Edward: Om ni kan få till tre komma fyra filmer om dagen, då slår ni Glenwood. Edward: Ja, det här var en otrolig nyhet. Men det här är ju en människa man inte vill ha i sitt liv. Får jag vara så ärlig?

both

Anders: Ja, i vissa situationer. Jo, om ryssen invaderar, då kan jag tänka mig att ha sidfickor. Edward: Ja, men då kan jag tänka mig att man ska ha sidfickor. Gärna i brick- Anders: Och ha kulor och extra magasin och sånt. Då kan jag tänka mig att ha benfickor. Edward: Typiskt såna som du som spelar tv-spel, som spelar tv-spel som tror att om ryssen kommer så ska ni ut med sidfickor. Anders: Jag spelar Call of Duty just nu, Modern Warfare. Så att jag är helt inne i det tänket.

both

Edward: Men han hade sån byxor, han hade någon sån snygg tröja och en jacka och en keps. Han såg så jävla cool ut. Han var så vänlig skulle jag veta Ed Harris. Han gav alla tid. Det stod en kvinna bredvid mig som sa till honom: "I just introduced my friends to Stepmom". Vilket är en sån nittiotals snygg film. Vid din sida med Susan Sarandon och Julia Roberts. Och Ed Harris skrattade gott. Och sen så kom han fram till mig och jag sa till honom att jag älskade Pollock, nämligen så jävla mycket. Jag sa: "You're so good in Pollock". Och så sa jag till honom att: "You should have had the Oscar". Och då sa han: "I agree". Och så skrattade Edward: han. Men sen la han till: "I'm kidding, I'm kidding, I'm kidding". Han var otroligt fin. Så att ja, jag har sett Ed Harris. Det var mäktigt. Det var mäktigt.

Edward

Edward: Ja, men det är inget snack. Nu är det deras tur att få Oscarn och den är värd, de är värda det. Det här är att man kan göra såhär, men också då i kombination med ett otroligt manus Edward: Vad ger vi den i betyg Edward af Sillén? Jag tror att det här kommer vara en femma för dig och det är nästan en femma för mig. Det f-, det är, det blev in slut, på väg mot slutet lite för mycket världsbyggande för mig så jag nästan behövde en karta. Och då, i och med att jag inte har den fantasy-personen i grund och botten i mig, rollspelskillen, så går det ner ett litet snäpp, men ett mycket litet snäpp. Fyra komma fem av mig till den underbara Wildwood. Missa den inte. Nej, ja precis som Edward sa, det här är en klockren femma för mig. Det är inget att... Edward: Och Anders. Edward: Säg vad du känner. Edward: Jag var fullständigt tagen. Edward: Men det är väl känslan att de har gjort en film till en. Det är den känslan. Ja, men också hur en, en sån här upplevelse liksom transporterar dig till en annan plats. Alltså det här, det här känner man inte så ofta när man går på bio, men ibland när man gör det, då glömmer man det aldrig på något sätt. Nej precis. Helt jävla otroligt. Ett masterpiece. Fem av fem. Wildwood just nu på bio.

Edward

Anders: Ska vi ge lite betyg tänker jag. Edward: Glömde jag det? Jag bara gick förbi betyget. Anders: Ja vi har slutet nu. Edward: Jag tycker att betyg är överskattat Anders. Jag tycker inte man kan tävla, jag tycker inte man kan tävla i film. Anders: Hur kan man betygsätta kärlek och förhållningar? Edward: Det går inte. Anders: Nej, det går inte. Edward: Okej, absolut. Förlåt mig. Jag gick först sist. Nu får du gå först. Vad ger du till Tuner? Anders: Jo, alltså det här är en film som jag tyckte jättemycket om. Jag tycker det var roligt att se en film som var så originell och välspelad på alla sätt och vis. Och sen tyckte jag kanske det var några partier i akt två som man kanske kunde, det här låter lite som att kritisera ett stycke av Shostakovich. Det var lite där i akt två där som man kan. Nej, men jag, jag vill liksom inte, jag vill inte ge den här filmen för mycket kritik, men det är inte riktigt en femma för mig. Eftersom jag precis gett fem till Wildwood så känns det konstigt att ge fem till Tuner. Men Tuner får fyra komma fem av mig. Edward: Wow, vad roligt! Anders: Jag tycker det är en av årets filmer. Edward: Ja, vad roligt att det är så. Anders: Vi måste börja samla nu. Vi ska göra vårt nyårsavsnitt. Anders: Jag har nu Wildwood, Obsession och denna och Coyote och lite sådana som jag samlar på. Edward: Jag trodde inte du skulle hålla med mig på det här sättet också. Vi har verkligen sett två fantastiska filmer. Jag håller med. Jag tycker också Tuner är en av årets, en av årets filmer. Det är ett litet, alltså Whiplash. Jag nämner den igen. Det är ett litet sånt mästerverk. Den här regissören där du då hör och kommer och precis som, som han bakom Whiplash vars namn jag försvann. Damien heter den där då. Chazelle. Kommer du kunna fara i väg här nu. För mig får också Tuner fyra komma fem. Det här ska ni inte missa.

both

Edward: Inget emot den filmen. Det är väl den som heter på danska Kuk i... Anders: Timeplanen. Edward: Kuk i timeplanen. Anders: Kuk i timeplanen. Clockwise på engelska. Jo, det stod ju över hela Rådhusplatsen. Det stod bara kuk på en jätteaffisch när den gick. Det var otroligt för alla svenskar. Edward: Kuk i timeplanen, vilket också jag så klart har när jag reser till New York. Anders: Det finns ju en, när Star Wars gick på dansk tv så säger de ju i episode four när de har klätt ut sig till Stormtroopers. I can't see a thing in this helmet. Jag ser icke ett kuk i denne hjälm var översättningen. Och jag vet inte om George Lucas var beredd på att ordet kuk skulle dyka upp i Luke Skywalkers mun helt enkelt.

both