Utvalda Klassiker med Filmstaden – The Fugitive

Edward: Bio min bio presenterar ett specialavsnitt för alla er filmälskare. Jag vet inte, men det är ju ett specialavsnitt. Anders: Ja, det är absolut ett specialavsnitt. Edward: Varmt välkomna hörni denna... Är det tisdag i dag när vi släpper detta? Anders: Ja, det är tisdag. Vi släpper ju de här specialavsnitten i liksom, vad ska man säga, parallellt med våra utvalda klassiker som går på Filmstaden under hösten och en bit in på vintern. Och de går ju med två veckors mellanrum och där trycker vi in då mellan de där tisdagarna så släpper vi till kommande klassiker. Edward: Förra veckan så satt vi ju tillsammans i salongen och såg The Shining och ett stort tack till alla er och många var ni som kom ut och såg The Shining med oss. Också en film som jag ju aldrig har sett på bio förut. Anders: Det är en liten upplevelse att se Kubrick på bio faktiskt. Han gör ju sig bra på bio kan man ju lugnt säga. Edward: Det gör han verkligen. Såg du The Shining på bio när det begav sig? Det kan du inte gjort. Du var för ung. Anders: Nej, det gjorde jag nog inte, men jag har sett den på bio sen. Edward: Okej, på någon specialkväll? Anders: Ja, precis. Jag hyllar ju de här Lunds studenters filmstudio. De satte ihop de här filmnördarna, satte ihop egna program och det var den stora serien och sen var det Werner Herzog, Hitchcock, amerikansk film från 40-talet. Så köpte man typ ett turband om man ville se allihop. Det kostade typ femhundra spänn så fick man se liksom fyrtio filmer. Det var helt fantastiskt. Och så var det bara sådana som du och jag som älskar film och som tycker det. Så där såg jag nog The Shining på storduk. Edward: Fan vad mysigt. Och lite på det ämnet skulle jag vilja ta oss till vad vi ska prata om den här veckan. Därför att jag är ju uppvuxen på, eh, på 90-talsfilm. Och som ni alla filmälskare vet så är det ju aldrig så enkelt, utan man är ju liksom influerad utav alla möjliga tiders film om man är filmälskare. Därför att man har en pappa eller en mamma eller en storebror som har vi-satt en ner och visat en filmer. Jag kommer aldrig glömma när min pappa satte mig ner och visade mig Lawrence of Arabia. Det är ju ett moment.

both

Anders: Jag var ju en och nittio redan när jag var tio. Eller om det var en och tio när jag var nittio. Det får vi se. Edward: Men du hade hår sägs det. Anders: Jag hade hår, det sägs ja. Men det fick man lägga i foajén och sen gick man fick man hämta ut det efter. Nej, jag ser ut som Chewbacca då i huvudet åtminstone. Så att den, men sådär går riktigt på barnförbjuden film.

both

Anders: Och detta var jag så impad av att vi hette som honom. Edward: Ja, Jansen. Anders: Ja, titta, han heter Jansson, nästan Jansen. Edward: Nästan Jansen. Anders: Jag tänkte att vi kanske är släkt med han som är jagad. Edward: Man kan bli jagad även med svenska efternamn. Häftigt tänker jag.

both

Edward: Vi ska mörda en fru. Kan vi få Sela Ward? Anders: Kan vi få Sela Ward. Hon är en sådan som alla män kommer tycka: Ja men henne skulle man ju vilja vara gift med. Nej, men hon har blivit mördad. Edward: Nej, och det är också att hon har en känsla av, nu ska jag säga något hemskt, men hon har också känslan utav en Intelligent sexig fru. Anders: Exakt. Edward: För det är inte bara att man har ringt in den, du vet, en Anne Heche eller Michelle Pfeiffer, utan det här är en intelligent sexig fru. Anders: Hon är väl också läkare. Edward: Hon är framgångsrik. Anders: Eller liksom hon är forskare. Edward: Någonting, hon känns som en forskare så går han med då. Här är som forskat, doktor Richard Kimball, högt uppsatt läkare, mycket framgång. De har ett toppenliv ihop. Äh jag vill komma till kraschen så klart. Vi förstår att han blir dömd för mord. Anders: Alltså hela, men Edward, de här förtexterna. Alltså titta på den här filmen kring hur lång tid behöver man för att sätta en historia. Titta på The Fugitive. Jag älskar filmer som är färdiga med premissen under förtexterna. Edward: Ja det är jävligt imponerande. Anders: Det är så otroligt imponerande hur mycket de hinner med. Och du vet, det är inte bara det här och det här och det här händer. Den är ganska avancerat uppbyggd, den är ganska suggestiv med den här mordsekvensen. Men också det här, när han är på den här liksom läkaren. Edward: Polisstationen. Anders: Festen. När han är på liksom festen. Hur man sätter att de verkar ju verkligen älska varandra och de har ögon bara för varandra. Du vet, man får ju verkligen en känsla av att de sitter ihop. Edward: Ja, de är ett toppenförhållande. Anders: Hur hon tittar när han kommer in i rummet, du vet. Hur hon står och pratar med några andra män och tittar honom och ser ganska glad ut. Det hade väl alla gjort när Harrison Ford är på väg. Edward: Vet du vad hon också ser ut? Intelligent. Anders: Ja, hon ser intelligent ut. Edward: Och sen hamnar han på den här polis, nej vad skulle jag säga. Anders: Inte intelligent som Anne Archer, för Anne Archer känns lite mer ofarlig på något sätt. Edward: Ja, Anne Archer tycker inte jag är en intelligent. Anne Archer är en riktig fru, en normal, en arbetarklassfru. Anders: Fast det är vad man tänker ändå patriot och de här. Hon känns ju ändå som att hon har ett bra jobb. Edward: Jo, det har hon rätt i. Anders: Hon är lite viktig på något sätt. Edward: Hon kan också få ett hus att fungera och ta hand om barn och grejer. Alltså Sela Ward vet inte jag om hon kan byta en säkring. Anders: Nej. Edward: Hon är intelligent. Anders: Det är sant. Hon är intelligent. Hon har inte tid att byta säkringar. Edward: Det är inte de viktigaste saker för henne. Det gör någon sån mexikansk husa som hon har anställt. Men hon känner husans barn vid namn. Anders: Sela Ward, har du handlat? Nej, har du handlat? Säger hon. Edward: Nej, hon säger Carmita har handlat. Anders: Så klart.

both

Edward: Tommy Lee Jones, vilket satans genombrott här alltså och vinner Oscar. Och det är en ganska svår Oscar att vinna som i de flesta av världarna borde inte ha gjort det. Man vinner ju överlag inte Oscars för det här typen av publikfriande storfilmer på det här viset va. Och vet du vilka han går upp emot? Vilket år är det då? Detta är 93 kommer filmen, så det är 94 nu då. Alltså Leonardo DiCaprio för Who's, What's eating Gilbert Grape. Åh herregud. Sa jag Who's eating? Det är en helt annan typ av film. Who's eating Gilbert Grape. Han har kraschat i Alperna och hans team är att äta upp honom. Nasse Hallströms kannibalfilm. Alive. Who's eating Gilbert Grape? Nej men den som ju faktiskt- Who's eating Gilberts Grapes? Det skulle ju kunna funka. Också lite sexuell. En jävligt fånig titel på en film i och för sig. Det är en ganska kort film, men alltså Gilbert har köpt ett gäng vindruvor och någon jävel åt upp dem. I'm gonna find him in every hen house, dog house, seed house. I'm gonna find him out who took my grapes. I didn't eat your grapes. I don't care. I don't care. Grejen är att det är Sila Ward som har köpt vindruvorna. Hon är intelligent, hon har köpt vindruvor, det är fredag kväll. Någon jävel åt upp dem. Ja, herre jävlar.

Edward

Edward: Man ska säga Joey Pants om honom. Joey Pants. Jag tycker inte om att säga, jag skäms när jag säger det. Edward: Jag tycker det är pinsamt att säga så. Edvard, det är inget du behöver skämmas för. Joey Pants, jag menar att jag känner honom. Att om du träffar honom någon gång. Ja men som att vi spelar poker ihop. Ja vi är i Los Angeles. Titta, det är Joey Pantoliano. Så går du fram. Hey Joey Pants. Jag hade dött. Do I know you? Ja, jag hade dött. Jag säger Mr. Pantoliano och uttalar det fel säkert. I don't care. Han är ju med, han hade ett väldigt roligt slut förut. Han skulle egentligen ha skjutit till slutet, vet du det? Jag har nämligen läst Joe Pantolianos självbiografi. Ja, ibland har jag mycket tid på händerna. Men det var rätt mysigt. Men han berättar, det är ett väldigt kul kapitel om The Fugitive. Men då berättar han att han skulle egentligen ha skjutit till slutet. Men Joe Pantoliano kände på sig när de filmar att den här filmen kommer få en uppföljare Så han går till Andrew Davis och säger:

Edward