The Social Reckoning, Tenzing och Master and Commander

Edward: Hej ljuvliga lyssnare och välkomna till veckans Bio, min bio. Det är dags att bubbla film. Men först så sitter vi, sitter vi här och pratar om rökning som man kan göra en sån här tidig morgon. Men feströkning och fejkrökning. Har du feströkt Anders eller vill du bara kunna feströka? Anders: Nej, jag kan nog feströka. Jag gjorde, jag feströkte. Det här, det började med ett samtal med Fredrik, vår producent här. Just att ibland kan man ju liksom, fan ibland, jag vet inte, det ska vara kul att röka ibland. Alltså och just, jag berättar just det, jag är just nu inne i, jag researchar lite Dirty Harry inför kommande- Edward: Mm Anders: ...utvalda klassiker. Och då har jag hamnat i slutet på sextiotalet, början på sjuttiotalet i amerikansk film. För jag började titta på Don Siegel och nu tittar jag på Coogan's Bluff och sen ska jag titta på The Killers. Sådana här filmer och då röker ju allihop. Alla röker ju. Edward: Alla, alla. Anders: Det är inte, alltså det är inte klokt vad folk röker. Edward: Ja, och snyggt röker de. Anders: Ja, de röker också snyggt. Edward: De håller en cigarett. Anders: Så då känner jag ibland, fan, det ser ganska, det ser ganska nice ut på något konstigt sätt. Edward: Men du vet ju också att om man själv håller en cigarett, man står utanför någon sån festlokal, man står liksom på en trappa i någon skogsdunge och ska röka och man tänker att man ser ut som liksom Katharine Hepburn. Men jag skulle se ut som typ, vad heter hon? Bengtsson i Räderiet. Alltså jag skulle bara se, jag skulle se sur ut. Vad heter hon, skurk? Yvonne Strahovski. Anders: Ett enormt kulturellt hopp gjorde du där. Edward: Jag skulle se ut liksom arg ut bara och stå liksom och försöka hålla den rätt men se ursinnig ut. Anders: Hon som jobbar på Hemköp som precis blivit utskälld. Edward: Ja. Anders: Oskyldigt anklagad och utskälld som sedan är ute och hämndröker. Just det där. När man drar en kofta runt sig för det är lite för kallt för att vara ute. Edward: Mm, exakt den. Men har inte du feströkt? Anders: Jo, jag feströkte på studenttiden, men det var ganska fjantigt. Edward: Hur såg det ut då? Hur såg det ut? Anders: Det såg inte klokt ut. Edward: Kunde du inte bära upp det? Anders: Jag såg ut som Bobcat Goldthwait i Police Academy. Jag ville se, jag ville, jag ville göra ett större hopp än vad du ville. Jag ville se ut som Alain Delon, men se ut som Bobcat Goldthwait. Nej, men det är så väl. Du vet, man kör den sådär mellan långfingret och ringfingret. Edward: Nej! Anders: Och håller den hela vägen liksom. Det är mycket märkligt. Edward: Nej. Anders: Men det blev mer som en sketch när jag skulle röka. Jag ska alltid försöka underhålla människor på något vis. Jag kan inte bara vara, utan jag måste hela tiden forska. Edward: Också att du röker för andras skull, inte din egen skull. Anders: Ja, exakt. Anders: Alltså det roliga är att min, min kära hustru Katja, hon, din bästa kompis nu för tiden. Edward: Jag älskar Katja. Anders: Hon, hon slutar röka när vi träffades. Edward: Mm. Anders: Och jag vet inte riktigt om det var därför eller jag vet inte riktigt varför. Men det är bra. Men hon har då tillstånd att röka när vi är i Paris. För hon ser, hon ser ganska fransk ut, Katja, och har hon dessutom en sån vogue, du vet de smala fjantcigaretterna. Edward: Ja, ja, ja. Anders: Har hon dessutom en sån och sitter utanför Shakespeare and Company, nickar Fredrik, den fina bokaffären. Då, då ser hon enormt fransk ut. Edward: Jag kan tänka mig det. Anders: Och då, då blir det för mig, blir liksom det lite filmiskt och sådär. Det är så jag vill leva mitt liv. Edward: Jag kan se framför mig just nu de här fruktansvärda kravallerna nere i Paris och i Frankrike överallt. Det brinner och skit, men i mitten sitter Katja och ser fransk ut och röker en cigarett utanför en bokbutik. Anders: Absolut, absolut. Edward: Och påverkas inte alls av världen som brinner. Anders: Och fimpar i en av de eldarna som röker med bildäck. Såg du den bilden? Det var ju två som satt och typ drack vin på någon restaurang och så ser man i bakgrunden att Paris brinner. Edward: Herregud alltså. Anders: Det är en fantastiskt rolig bild. Tyvärr var den här rosa pantern, verkar vara någon typ av AI vad jag förstår. Edward: Nej. Anders: Jag vet, det var ju typ årets bild när rosa pantern sprang ifrån en vattenkanon. Men det, jag vet inte. Det går rykten om att det var AI.

both

Edward: Han kommer in och säger: Hello, excuse me. Och vi alla tystnar och han säger: How many people had the chicken? Anders: Nej, nej, nej, nej. Edward: Liksom fyrtiofem procent. Anders: Har du räddat dem? Edward: Nej. Anders: Oh, thank God. Edward: Vem fan väljer kyckling när det finns biff? Anders: Vad hemskt att tänka så. Du tänkte direkt: Skönt. Edward: Ja, jag tänkte direkt skönt. Om det här nu, hälften kommer dö, men inte jag. Anders: Vad var det då? Det var salmonella eller? Edward: En tyst sändning i Danmark, men jag kan prata i Sverige. Så att då åker liksom fyrtiofem procent händer åker upp och han säger: Yes, could we please have the plates back?

both

Edward: Aprikos. Nej, jag har aldrig, aldrig gjort något sånt. Jag låter väldigt, väldigt feg och larvig, men jag har haft sex med en dvärg. Jag skojar, jag har inte det. Man får inte säga så, förlåt. Anders: Festsex med en dvärg, sådär. Man går ut på balkong, man går ut på balkongen och har. Edward: Och att göra det så det ser coolt ut, det är inte lätt. Man ser ju direkt- Anders: Jag skulle aldrig ha sex med en dvärg annars. Det är bara på fester och så som jag. Edward: Man ser ju direkt också om någon fejkar. Man ser ju direkt om någon faktiskt kan ha sex med en dvärg eller om man bara fejkar. Anders: Och är man ute på balkongen så ser man ju inte dvärgen. Så att det ser jävligt märkligt ut. Edward: Har du och Katja en sådan regel också? Att det är bara när ni är i Polen får hon ha sex med en dvärg. Anders: Nej, det skulle hämma vårt liv för mycket kände vi. Vi var inne på, vi var inne på- Edward: Och kanske också dvärgens liv. Anders: Ja, dvärgens liv. Och när vi är i Sicilien, när vi är på Sicilien så får Anders bara ha sex med tjejer över en och nittio.

both

Anders: Nej. Är det sant? Agneta Fältskog. Edward: Agneta Fältskog var Maria Magdalena. Anders: What the hell? Det är ju inte klokt. Edward: Det är inte klokt. Anders: Du vet vad jag, en jätteparentes. Vi ska absolut återkomma.

both

Anders: Tack. Eh, nej, jag vet. Den är väldigt svår. Lite så som det var svårt att ge betyg till Digger. Och det är ju härligt att vissa filmer tar på sig det. Att det ska inte vara så jävla lätt att ge betyg till den här filmen. För att den är mångbottnad och man kan tycka om ämnet men kanske inte utförandet och så vidare. Så att ja, det blir ändå liksom nån sammantaget fristvågat och bra gjort, men inte kanske riktigt ro hem det. Så att den här filmen får tre komma fem av mig. Jag tycker den är sevärd, jag tycker det är angeläget ämne, men som film beräknat så finns det fler, fler bättre filmer som gör detta politiska thrillers bättre helt enkelt. Edward: Ja, jag var där också och trevade tre komma fem eller fyra. För som jag sa, manuset är storyn i en femma, insatsen är fenomenala, filmupplevelsen en trea. Så jag landar nog ändå på en Edward: fyra faktiskt. För att det är så, jag gillar ju sånt här väldigt mycket. Det känns pjäsigt, intelligenta människor säger intelligenta saker. Jag lärde mig väldigt mycket av den och ämnet fascinerar mig. Så en fyra får The Social Reckoning som vi då båda två ändå rekommenderar att ni ser. Jävligt mycket bra den här filmen och den går på bio precis just nu.

both

Anders: Fast den här är en ganska mesig koppling. Men du vet, vi har pratat om det här när, när livet hamnar rätt, när stjärnorna står rätt för att säga någonting och skämt och så vidare. Jag har ju nog berättat om min vem vet mest berättelse när någon heter Erik som tävlar och frågan är vad heter huvudstaden i Holland. Och han trycker Erik Haag. Och så att Erik Haag kommer efter varandra och jag är ensam i tv-rummet och upplever detta. Nej, Katja! Vet du vad som hände? Sånt där tycker jag är roligt när det bara uppstår saker. Då sitter jag hemma hos en kompis och de har varit i Tibet och de visar diabilder. Jag antar att alla lyssnarna förstår var detta är på väg. För när det då visas en bild på honom och en av bärarna och den är ur fokus, då säger jag sherpan. Edward: Jag blir överlycklig. Anders: Jag önskar att du hade suttit bredvid mig för att du kan uppskatta detta på ett sätt som ingen annan jag känner. Edward: Det var ett helt magiskt ögonblick. Anders: Sherpan. Anders: Att hitta ett läge där en bild på en sherpa är ur fokus i ett bildspel. Jag var så lycklig för det.

both

Edward: Det är såhär underbara nyhetsblooperen. Du vet när, jag älskar ju nyhetsbloopers. Men det är så roligt när hon ska berätta om den första blinda mannen som har bestigit Mount Everest. Och hon ska säga, he climbed to the top of Mount Everest and, hon ska lägga till, he's blind. Men av någon ofattbar anledning så väljer hon ett annat handikapp tydligen och säger and he's gay. guest: Right after the break, we're gonna interview Eric Wehenmayer who climbed the highest mountain in the world, Mount Everest. But he's gay. I mean, he's gay, excuse me, he's blind. So we'll hear about that coming up.

Edward: Urtrist tycker jag att det här var. Jätteva-- Ja, men det var urtrist. Jättevackert, välspelat och jättesömnigt. Det blir två komma fem av mig. Ändå så pass när för att det är vackra bilder och det är ett fint hjärta bakom det här. Och varför inte berätta om Tenzing, men gärna lite intressantare. Den här filmen tycker jag ni ska hoppa. Får en snäll två komma fem av mig. Anders: Jag ger exakt samma betyg. Jag hade hoppats betydligt mer på den här Tom Hiddleston. Hade han fått lite mer att bita i? Ja, det blir typ konflikt mellan de här bärarna eller hela klättergänget och man kunde, jag vet inte. Det känns som man, och det är alltid lätt såhär i efterhand att vad, ja men vet ni vad din bror har gjort? Det är ju alltid kul att säga sådär. Men jag tycker inte riktigt hon har liksom förmågan att ta tag i en historia och göra den spännande. Jag tycker det är vackra bilder, men så jävla många vackra bilder var det ju tyvärr inte. Och problemet är när man ska bara visa hur vackert allting är, då blir det ju inte det här liksom menacing, att det här berget då, The Goddess of the Sky som, som eh hon heter då liksom. Man, man tar inte, det här mysticismen utnyttjar man inte heller till sin spets, no pun intended. Men nej, den Tenzing får två komma fem av både mig och Edvard. Men vill ni titta på den här eh liksom sådan film man kan ha i bakgrunden när man sitter och mejlar. Då kan ni titta på Tenzing på Apple TV+.

both