Mutiny, How to Make a Killing och Ghost

Edward: Hallå allihopa och hjärtligt välkomna till Bio, min bio. Jag heter Edvard af Sillén. Anders: Och jag heter Anders Jansson. Edward: Är vi båda två lite raspiga? Det är som att du liksom- Anders: Ja, det låter så. Vi har- Edward: Barry, Barry White som ska göra en podd. Anders: Härligt. Business time. Du, Edvard och jag ses ju hela dagarna eftersom han är nere och hjälper oss med Hipp hipp. Det är nio dagar till premiären. Edward: Vad mysigt att få hänga ihop i en repsal. Det har vi inte gjort sen Trassel, du och jag. Anders: Nej, det är inte lika mysigt som på Oscarsteatern. Vi befinner oss i Lokstallarna i Malmö. Men på söndag flyttar vi till arenabiten, det är inte så mysigt på arenan heller. Men då är det åtminstone vår lilla teater som vi ska bygga på arenan. Edward: Och det är ändå ett steg närmare premiär. Anders: Exakt. Edward: Och man är på plats i arenan. Nu är vi i någon konstig replokal utanför Malmö, ute vid en cirkus. Alltså det ligger någon slags, varje gång jag åker Vój. Anders: Cirkushotell, cirkushotell. Edward: Är det det det är? Anders: Jag vet inte om det är en, jag vet inte om det är en fungerande cirkus. Det ser verkligen ut som det. Edward: Ja, det ser ut som att man har droppats av någon sån här Water for Elephants-värld. För jag åker Vój till repsalen. Då åker jag förbi det här cirkushotellet som är en blandning utav cirkusartister och backpackande tyskar. Anders: Verkligen. Så att ja, det är ju lite speciell miljö där ute. Det känns som en sådan, man, om man liksom håller på att backpack eller är lite sådär hipsterturist. Anders: Att man kollar upp. Ja, det här verkar ju kul. Det är liksom en cirkus, men det liksom är ett hotell. Det känns som en sånt. Jag hade nog aldrig bott där själv. Alltså jag hade aldrig... Ja, men det här verkar ju kul. Ja, men där kommer vi inte bo. Typ så hade jag resonerat nu. Jag blir så jädra kräsen nu vad det gäller hotell och boende och sånt när man är utomlands. Eh, så att det hade jag nog inte bott på, cirkushotellet. Edward: Nej, jag hade, jag hade nog undvikit det där stället faktiskt. Anders: Jag tror också det. Edward: Vi har det kul. Idag hände ju en grej som var fascinerande, vilket var att jag för första gången mötte Tiffany Persson live.

both

Edward: Barry, Barry White som ska göra en podd. Anders: Härligt. Business time. Du, Edvard och jag ses ju hela dagarna eftersom han är nere och hjälper oss med Hipp hipp. Det är nio dagar till premiären. Edward: Vad mysigt att få hänga ihop i en repsal. Det har vi inte gjort sen Trassel, du och jag. Anders: Nej, det är inte lika mysigt som på Oscarsteatern. Vi befinner oss i Lokstallarna i Malmö. Men på söndag flyttar vi till arenabiten, det är inte så mysigt på arenan heller. Men då är det åtminstone vår lilla teater som vi ska bygga på arenan. Edward: Och det är ändå ett steg närmare premiär. Anders: Exakt. Edward: Och man är på plats i arenan. Nu är vi i någon konstig replokal utanför Malmö, ute vid en cirkus. Alltså det ligger någon slags, varje gång jag åker Vój. Anders: Cirkushotell, cirkushotell. Edward: Är det det det är? Anders: Jag vet inte om det är en, jag vet inte om det är en fungerande cirkus. Det ser verkligen ut som det. Edward: Ja, det ser ut som att man har droppats av någon sån här Water for Elephants-värld. För jag åker Vój till repsalen. Då åker jag förbi det här cirkushotellet som är en blandning utav cirkusartister och backpackande tyskar. Anders: Verkligen. Så att ja, det är ju lite speciell miljö där ute. Det känns som en sådan, man, om man liksom håller på att backpack eller är lite sådär hipsterturist. Anders: Att man kollar upp. Ja, det här verkar ju kul. Det är liksom en cirkus, men det liksom är ett hotell. Det känns som en sånt. Jag hade nog aldrig bott där själv. Alltså jag hade aldrig... Ja, men det här verkar ju kul. Ja, men där kommer vi inte bo. Typ så hade jag resonerat nu. Jag blir så jädra kräsen nu vad det gäller hotell och boende och sånt när man är utomlands. Eh, så att det hade jag nog inte bott på, cirkushotellet. Edward: Nej, jag hade, jag hade nog undvikit det där stället faktiskt. Anders: Jag tror också det. Edward: Vi har det kul. Idag hände ju en grej som var fascinerande, vilket var att jag för första gången mötte Tiffany Persson live. Anders: Ja. Edward: Jag har aldrig gjort det förut. Anders: Nej, det var väl lite fint. Du var nästan lite rörd. Edward: Ja, det blev jag. För Tiffany Persson har varit med mig i liksom så stor del av mitt liv och jag har känt dig så länge. Och i dag för ni som lyssnar så hade vi första liksom, eller vi hade andra mask och kostym. Vilket man, man försöker trampa igenom hela föreställningen med mask och peruk, smink och alla kostymer och repar alla ombyten. Och det kan jag säga att Anders har några otroligt snabba ombyten i den här showen. Eh, och då fick jag då, när jag kom till jobbet i dag, jag kommer in där liksom på morgonen, så har Anders varit där sedan åtta noll noll och sminkat sig Tiffany och jag går in och möter dig i full blomnad verkligen. Anders: Ja, verkligen. Med hennes showklänning som är ganska sparkly sådär. Och väldigt hög frisyr. Vi pratar just om höjden på frisyren när det blir RuPaul's Drag Race helt plötsligt och det vill vi ju inte att det ska bli eftersom, eftersom Tiffany inte är drag för mig, utan det är ju en karaktär som man gör på något sätt som är likadan som de andra karaktärerna på något vis. Så att det finns liksom en... Nu har det blivit så populärt, liksom med de här dragprogrammen och de, du vet, de karaktärerna med sina dragnamn och liksom sådär. Det har blivit ganska poppis och lite mainstream och sådär. Men Tiffany ligger liksom, hon måste ligga lite hitom drag på något konstigt sätt. Anders: En spännande gränsdragning där när man ändå står i högklackat. Sen har jag högklackat, då blir jag ju liksom en och nittioåtta. Dessutom det här frissan så att hon är ju- Edward: Håret står ju också. Alltså du är som en flagg, som en röd flaggstång. Det är Danmarks flagga. Anders: Verkligen. Det känns som i Harry Potter, jag tror det är Goblet of Fire, när Hagrid dansar med hon jättekvinnan som kommer från en annan skola, du vet, som har typ lite jätte. Han hittar någon som är-- så känns Tiffany lite grann. Hon är så enormt lång och stor.

both

Anders: Jag hade fyrtioen graders feber. Eh, Julius, som ju producerar Spamalot i Sverige, han turnerar alla. Vi åkte till Barcelona och tittade på Spamalot i Barcelona och då fick jag feber och jag var precis sådär, jag mår inte så bra, men jag går och hänger med och tittar. Så då satt jag med liksom fyrtioen graders feber och typ hallucinerade. Och när det kommer ut spanjor, det kommer ut spanjorer i Monty Python. Edward: Nej, nej, nej. Anders: Hola, mira el roi Excalibur Arturo. Och du vet, det var helt absurt. Och sen på vägen hem, jag gick typ i halvtid eller vad det heter i paus. Edward: Du gick i paus, ja. Anders: Och då hade jag fått berättat för mig att på La Ramblas, du vet den gågatan i Barcelona. Där står de som säljer droger. De har ett sånt här sixpack plast. Du vet den där burkarna sitter i plasten. Edward: Ah, förstår. Anders: Och beroende på hur många burkar de har i den plasten, två eller fyra eller fem, så är det en viss typ av drog de säljer. Så är det typ två burkar, då är det kanske hasch. Är det fyra burkar så är det någonting annat. Och jag gick hem då med den här febern och det enda jag såg var alla de här konstiga burkarna. Anders: Det var en mycket märklig. Och sen tillbringade jag, eh, två dagar på hotellrummet och det enda jag kunde titta på det var Sky News Loop. Du vet den som går i femton minuter och sen börjar om. Det var fruktansvärt. Ja, det var som en slags Clockwork Orange.

both

Anders: Ja, äh jag upptäckte... Ibland gör jag så att jag messar saker till mig själv. Alltså typ det kan vara artiklar, det kan vara olika grejer för att jag inte ska glömma dem. Så någon slags komihåglista för mig själv. Och så tittar jag på de två senaste och det var det då DNEG eller något sånt, någon effektstudio i London. Visual effects breakdown av Agatha Christie's Seven Dial Murders. Det var liksom de visuella effekterna till denna serie. Det var en. Edward: Som du och jag har lekat och tittat på så klart. Anders: Och sen var nästa fem stretchövningar för dig över femtio. Så där kände jag, där var mitt liv exakt i denna positionen som jag är just nu. Edward: Mitten mellan de här två sakerna. Anders: Ja, verkligen. Det var helt perfekt. Om man nu ska försöka rama in en person så hade man två, två av flaggorna har man redan satt ner.

both

Edward: Och det är verkligen, det är verkligen den Anders Jansson jag känner också. Det är liksom hur ska jag stretcha för att orka det här och sen hur har de gjort specialeffekterna i en Agatha Christie-serie? Det jag skickar till mig själv, jag skickar ju recept till mig själv från TikTok och sen ska jag gå in och titta. Nu ska jag laga någonting ikväll. Jag ska se vad jag har skickat till mig själv och det är alltid idiotiska saker som någon slags chokladcheesecake på keso och sen att någon har lyckats på ett rivjärn riva falukorv och sen steka den som en rösti. Anders: What the hell? Edward: Och detta skickar jag till mig själv. När fan ska jag laga det? När ska jag laga det? Hörni, kom över till mig ikväll. Jag har rivit lite falukorv som jag kommer steka upp här nu för att få extra mycket stekyta. Anders: Oh my god, tänk om man kunde leva det livet. Snart efter premiären ska jag leva det livet. Edward: Tycker du om rösti? Ja. Vänta bara till du smakar rösti med inälvor. Anders: Katja, sätt tänderna i det här om du vill medan jag stretchar lite. Anders: Och nu blir det reklampaus och vi går tillbaka till programmet. Edward: Jag blir alltid på lite uppspelt humör när det kommer de här franska actionregissörerna som får komma över och göra lite B. Anders: Precis vad jag tänkte på när jag såg eftertexterna på filmen vi ska prata om. Jaha, är det en till sån fransman som inte är Luc Besson men som är någon annan. Edward: Ja, exakt så. Och det är inte heller då Pierre Morel som kom över och gav oss Taken-serien. Anders: Eller Louis Leterrier som har gett oss några fina filmer som är tre stjärnor med tre av fem. Edward: Verkligen. Nej, detta är, vi hoppar ner några steg. Det här är mannen som heter Jean-François Richet. Anders: Som ju låter som ett TikTok-recept. Edward: Verkligen. Anders: Ska vi göra lite richette ikväll tycker jag.

both

Anders: Ja, alltså jag, jag tyckte att den var okej. Jag tycker att jag har sett bättre Jason Statham-filmer som var lite ro-- som var lite roligare sådär. Men denna, absolut som en sådan actionrulle som man sedan har glömt dagen efter. Inget fel i det. Och framför allt en film som vet vad den är. Det är väl också ganska bra. Lite som Statham själv. Edward: Vet verkligen vad han är. Nej, men den är. Spring kanske inte på bio hörni om ni har liksom knapert den här månaden. Utan ta den på streaming i så fall. Men vet du vad? Behöver ni komma bort? Varför inte? Det roligaste med hela filmen är att Amazon Prime Edward: råkade lägga ut hela filmen på streaming innan biopremiären. Anders: Nämen. Edward: Alltså de skulle lägga ut trailern, men någon trycker på fel knapp och hela filmen läggs ut för streaming i USA. Hela filmen. Anders: Ja ja. Anders: En anti-antipremiär på något sätt. Edward: Någonting som inte händer i vår bransch. Alltså tänk på att du skulle råka spela upp hela Hipp hipp på ICA i morgon och sedan ångra dig. Sorry hörni. Men vad ger du för betyg till detta då? Anders: Ja, ja men det här känns som tre av fem tycker jag. Jag tycker ändå att den är helt okej. Jason Statham, det är vad det är. Tre av fem. Actionrulle på något vis. Jag tycker inte den är sämre, den är heller inte bättre. Utan det är klockren trea. Edward: Det är tidernas det är vad det är. Anders: Ja, verkligen. Edward: Ja alltså är det egentligen en två komma fem? Anders: Ja, egentligen. Jag kände också det, men jag vet inte. Jag är på gott humör just nu. Edward: Ja och jag var ändå tveeggig. Det får en svag trea. Hörni, ska vi presentera vår nya två komma åtta av fem? Är det dags nu? Anders: Ni som vill att vi ska gå över till tio betyg. Edward: Kommer gå i taket. Anders: Då kommer vi börja med decimaler. Edward: Det är en svag trea för vi är på gott humör och jag tycker Statham har någonting. Han är liksom både sliten och fräsch samtidigt. Så där har ni The, vad hette den? Mutiny, inget the. Anders: Inte the, herregud. Ta bort the. Det kostar för mycket. Det kostar för mycket. Bara Mutiny. Edward: Vi har inte plats. Nej, herregud. Mutiny heter den och den går på bio och ja, dit kan ni gå om ni vill.

both

Anders: Då har vi fått plane, boat av Richette och nu längtar vi efter buss. Edward: Fast jag tror inte han har pengarna till det. Det kommer bli, det kommer bli Escalator. En hel film på en rulltrappa. Anders: Fan, det här känns som en pitch som nån i Hollywood. Hey, you know what? That's not a bad idea. Edward: Guys, you said something I like. Get me the biggest escalator in the States. Anders: Listen, listen man, listen here. It doesn't just go up, it goes down. You just blew my mind.

both

Edward: Varken hackat eller malet är det du säger. Eller riven falukorv. Det är ingetdera. Anders: Nej, ingetdera. Anders: Så ja, nej, den här var jag inte jätteförtjust i. Tyvärr inte jätteförtjust i. Den har en ganska, den utspelar sig väl på 80-talet sådär, i slutet på 80-talet. Och affischen har en ganska, den ser ut som en sådan annons som fanns i Esquire Magazine eller någonting. Med det klassiska 80-tals typsnittet, lite Wall Street, du vet. Den affischen var ganska snygg och där kände jag ändå att ja, men det här kanske är någonting kul. How to make a killing. Det låter ju ändå lite roligt. Men nej, den här var Eh, som Petter Dalles sa i Trassel. Det var inte för mig. Edward: Ja, var inte för mig. Det är någonting som ni kommer att märka när ni tittar på den om ni gör det, vilket jag inte tycker ni ska göra. Men den här typen av filmer också blir upprepande. För när du väl som publik förstår att det är sju stycken släktingar i vägen och han ska nu befriend alla sju och mörda dem. När han väl har gjort det med två och du som publik inser: Åh herregud, det är fem stycken kvar. Där infinner sig en, en, en nästan krypande panik i min kropp. Så det här var absolut inte för mig och jag kommer ge detta en... Jag, jag står och väger mellan ett komma fem eller två och jag kommer landa på en hård ett komma fem. Därför att egentligen så finns det inget värre än att vara tråkig. Då får det åtminstone hellre vara någonting som sticker ut eller är galen. Men när man bara är tråkig, då blir jag riktigt provocerad. Så det är ett komma fem från mig till How to Make a Killing. Anders: Och det är samma betyg från mig. Inte ens en tvåa. Ett komma fem. Sorry Glenn. Och vi, vad var det vi sa innan vi började banda här? Vi ger honom, vi ger honom fem, sex år. Edward: Jag känner på riktigt att om fem, sex år så är Glenn Powell borta. Han har det inte. Han har det inte.

both

Anders: Det här kan bli den, den här största jag kommer att äta upp min hatt-grejen som vi någonsin har sagt i den här podden. Men Glenn Powell och Jacob Elordi, vad var det för killar kommer man säga om fem år? Edward: Jag tror det och annars så äter vi upp den jävla hatten. Men jag kommer rygga det först. Anders: Elordi blir nästa Bond och Glenn Powell blir nästa Top Gun typ. Edward: Helvete ja, det kan bli så.

both

Anders: First Knight. First Knight såg Katja och jag i New York och då vi skulle se den. Vi gick på bio, köper popcorn med smör, smyger in och tittar. Va? Och så tyckte vi det var en jävla märklig presentation av Richard Gere som spelar då Lancelot tror jag. Ja, han bara gick och ställde sig i ett fönster. Vilken konstig presentation av en karaktär. Och sen då när vi sitter där femton minuter senare så dör King Arthur. Sen är filmen slut. Så vi har alltså gått in på en visning som i princip var slut. Alltså vi hade gått in i en film som redan har varit i gång i en timme och fyrtio minuter med två stora popcorn och satt oss sådär. Okej, det här är ju spännande. Och sen så sitter vi kvar där med våra popcorn. Och jaha, det var den och folk går. Edward: Ni har förstört filmen för er. Anders: Jag vet. Otroligt konstig filmupplevelse. Men då lyckas min fantastiska fru prata till oss att vi fick tillbaka pengarna Anders: och fick se First Knight vid en senare tillfälle. Det var mycket märkligt. Vi skrattade gott åt detta när vi satt själva då i ljus, en ljus biosalong och tvingade i oss våra smöriga popcorn.

both