#109. – Mayday, The Runner och JFK

Anders: Hej och hjärtligt välkomna till ytterligare ett avsnitt av Bio i min bio. Bio i min bio, bio min bio. Bio om bio. Edward: [talare 2 skrattar] Bio min bio. Anders: Ja, gör det. Edward: Vad heter podden Anders? Anders: Den heter Bio i min bio. Och jag heter Anders Johnson och mitt emot mig, eller mitt emot mig. Jo, men digitalt mitt emot mig sitter min kollega Edward Af Sillén. Eh, blöt i håret på grund av regn. Edward: Ja, fan att det blir så. Anders: Ett Skyfall. Edward: Ett riktigt sådant Skyfall. Jag skulle åka hem från teatern och det bara åka Voi i regnen. Man får det både uppifrån och framifrån. Anders: Nej, det där piskande. Jag kommer ihåg liksom när man cyklar i, i Skåne, sådär i januari när det är nedkylt regn. Edward: Åh fy. Anders: Och så får man det på händerna. Så att man kan inte ta av händerna från handtaget för att de har typ frusit fast. Edward: Det är alla, alla vi svenskars upplevelse när vi är utomlands på tropiska platser och vi känner hur tropiskt regn känns. Och de är såhär, öh det är ju skönt regn. Anders: Det är underbart. Edward: Underbar känsla. Anders: Men nu får vi ju uppleva då efter regn. Eftersom jag älskar regn och åska och har till och med, jag har ju på på somrarna när jag sitter och läser så har jag ju åska på i mina hörlurar när jag sitter och läser. Edward: Solur. Vänta, vänta, stopp, stopp, stopp. Har du åska på i dina lurar när du läser? Anders: Ja men åsk, thunderstorm har jag liksom i mina- Edward: Som bakgrundsljud eller? Anders: Ja, som ett ljudbild. Och det är jätteskönt lite ute. Katja är ute i trädgården och klipper gräset. Där sitter jag med mina jävla nörd-böcker och- Edward: Jag drömmer om att läsa en nördig bok om inspelningen av Sagan om ringen medans det åskar i bakgrunden. Anders: Medans det åskar ute. Och nu finns det ju, det finns en sån här härlig YouTube-videos där någon har gjort typ samlingsrummet i Gryffindor. Alltså som en levande tablå liksom som ligger där och så med åskljud. Det är liksom det perfekta sällskapet. Så när man sitter och läser, jag kan ha på YouTube och sitta i Gryffindors vardagsrum. Problemet är ju då när det då var nionde minut. Nu kan du söka till Skurups folkhögskola, alltså det kommer reklam. Vilket, jag kommer inte ihåg det. Edward: Plockar ut dig från Gryffindor. Anders: Fan så in i helvete. Eh, nej men det är fantastiskt. Petrichor heter ju den här doften som kommer efter regn. Edward: Mm. Åh. Anders: Det är en trevlig, trevligt ord och en trevlig upplevelse. Edward: Ja, den är underbar. Jag blev bara så chockad. Är inte du den enda flintskalliga mannen som älskar regn? Anders: Då måste jag anderstå och tänka här nu. Är jag verkligen den enda flintskalliga? Edward: Jag trodde att det var jobbigt att det regnar. Det känns på ett annat sätt. Anders: Nej, ja det är klart. Edward: Blir det inte kallt på skallen lite? Anders: Jo, men det blir ganska, det är rejält kallt. Så att man måste ju verkligen ha mössa. Även om jag, jag ser ut som en fullständig idiot i alla mössor. Edward: Nej, gör du inte. Jo, i kanske en hatt. Anders: Ja. Edward: I hatt kanske. Anders: Alltså jag ser verkligen ut. Om man liksom, jag skulle tyvärr, jag älskar ju sådana här tjugo, trettiotal amerikansk, du vet fyrtio, lite Glenn Miller. Jag ser, jag ser bara ut som en ärkeidiot i alla hattar och sånt. Edward: Jag tänker att här kommer Anders i plommonstop vore ju en dröm. Anders: Ja, kanske. Då måste liksom, då måste jag gå åt det hållet. Jag kan inte gå liksom åt Raymond Chandler, lite cool deckare. För det- Edward: Nej, nej, nej, nej. Men just att sitta, sitta ensam på McDonalds 23:30 i plommonstop. Anders: Det ska bli mitt nyårslöfte. Edward: Nej, men när rakade du av dig håret? Anders: Det gjorde jag, alltså helt och hållet menar du? Edward: Ja, helt och hållet. Anders: Ja du, bra fråga. Nej, men jag har ju haft det ganska kort alltid. Alltså jag har haft lite crew cut. Jag har ju en inne, sån där wannabe militär. Jag slåss ju mellan, ena sidan vill vara Billy Wilder och andra sidan vill vara Clint Eastwood. Det är någon konstigt mellanläge jag hamnat i. Jag vet inte vem jag är, Edward. Nej, men jag har alltid haft lite crew cut. Jag har alltid tyckt att det var skönt att ha kort hår. Men sen märkte man att när det började bli liksom lite tunnare där uppe så kände jag att nej, jag vill inte vara en av dem som har lite hår. Alltså sådär. Edward: Eller precis. Anders: Jag vill vara Ed Harris eller Jull Brunn eller något sånt. Jag vill vara liksom- Edward: Eller mitt, mittemellan. Anders: Mittemellan de två. Edward: Eller mer Vejrum Holmberg. Anders: Exakt där ska jag vara. Då är jag lycklig. Edward: Men du passar, du passar, du passar väldigt bra. Du har ju fenomenal huvudform. Anders: En fin komplimang såhär på kvällskvisten. Eh, nej men så att jag märkte det och då kände jag att det är lika bra att trimma bort det. Edward: Ja, härligt. Anders: Och nu, och nu trimmar jag det kanske två gånger i veckan eller. Edward: Välkommen till vår nya podd där vi inte pratar film utan vi pratar hår och huvudform på vuxna män.

both

Edward: Solur. Vänta, vänta, stopp, stopp, stopp. Har du åska på i dina lurar när du läser? Anders: Ja men åsk, thunderstorm har jag liksom i mina- Edward: Som bakgrundsljud eller? Anders: Ja, som ett ljudbild. Och det är jätteskönt lite ute. Katja är ute i trädgården och klipper gräset. Där sitter jag med mina jävla nörd-böcker och- Edward: Jag drömmer om att läsa en nördig bok om inspelningen av Sagan om ringen medans det åskar i bakgrunden.

both

Edward: Heter den Horizon, den här enorma, nio timmar långa filmen som ingen ville se. Fan, bless him. Men det här vill han berätta och all kärlek för det. Du, jag såg en bild, jag skrattade så himla mycket. Lika framgångsrik som Costner var på 1990-talets tidiga hälft, så har vi en dansk skådespelare som har fått vad jag skulle, vad har blivit utnämnt till den sämsta Wikipedia-bilden någonsin. Och när jag säger det blir du nyfiken, eller hur? Anders: Ja, mycket. Edward: Det här är skådespelaren Jesper Christensen. Varit med i många av Per Flys filmer, till exempel, som gjorde Monica Z. Här är- Anders: Ja, men det är Jesper som är med i Bond. Edward: Exakt, exakt. Anders: Mr. White. Ja. Edward: Så är det, ja. En framgångsrik dansk skådespelare. Här är hans Wikipedia-bild. Anders: Nu ser jag. Nu tittar jag på bilden du skickade. Anders: Ja, det är också den här klassiska meningen när man ser en bild. Och detta var den bästa bilden de hade. Just det här känns som det här. Det finns, det finns 20 bilder som är sämre än den där. Edward: Ja, det är satans. Anders: Nej, nej, ikke den, ikke den. Den där! Edward: Den har vi. Anders: Vi tar den. Ja, där ja. Edward: Han måste vara så besviken själv. Eller har han så dåligt självförtroende att han har bett om det här? Det här kommer ligga, vi får lägga det på våra sociala medier. Men bara så ni som lyssnar bara förstår. Det är alltså en bild på en människas nacke. Alltså, de har lyckats ta en bild när han vänder sig bort från kameran. Då knäpper vi och där lägger vi ut. Så det är en människas nacke och ett öra. Anders: Jättedåligt. Har du någon sida du föredrar, Jesper? Ja, den vill så. Ta den vill. Edward: Järna nackhåret som du gillar. Anders: Ta gärna med lite här på håret så man ser att det börjar tunnas ut.

both

Anders: Det är en sådan grej som jag fortfarande i den åldern kan gå runt och när jag ser den typen av fordon. Alltså jag kan se någon stor grävskopa eller en hjullastare, en sådant, så tänker jag ja, om det blir eller när det blir zombieutbrott, då tar jag den och kör runt i. Då kommer jag ta den hjullastaren och köra runt dig. Edward: Jag kan tänka mig någonting roligt att det blir ett zombieutbrott och vi ser dig med din hörapparat flyga i väg i en grävskopa och du blir den sista överlevande. Anders: Och bara skytte på zombies du vet och kasta dem bakom mig. Edward: Den sista överlevande mannen, det är du. Du är Will Smith i I am Legend. Det är du med hörapparat. Anders: Exakt, jag är Bodhi. Edward: Du är Bodhi. Anders: Exakt. Edward: Men du hör ingenting.

both

Edward: Jag håller med och tempot så fint framåt. Det var lite viktigt tycker jag för Apple+ efter just den här typen av ghosted-filmer var det skönt att Apple+ fick ur sig den här kvaliteten och det var de här två killarna som behövdes helt enkelt för det. Och det här är en film som, som är precis det vi behöver just nu. Om vi inte orkar gå på bio just den här veckan kanske. Och som jag sa, det är mycket nu med tillbaks i jobbet och det är tillbaks i skolan etc. Men då får vi hemmabio och här får man ju, det här är ju en present till hemmabio. En ljuvlig actionkomedi med Branagh och Ryan Reynolds. Den, den flyger fram. Om jag ger den på betyg Edward: så jag skulle jag säga att det här är, det är nästan en fyra, men genren kräver att det är, för att det här ska vara en bra genre så ska det vara en trea och den här är ju bättre än de flesta. Så det är en 3,5 från mig till May Day. Anders: Och för mig får den då lite mer. Så att jag ger May Day en fyra. Och May Day, men det har vi, vi har pratat om Berlitz reklamfilmen.

both

Anders: Nej men det är världens, kanske världens roligaste reklamfilm. En ganska enkel grej, men det är Berlitz. Det är den tyska, den tyska kustbevakningen. Den tyska kustbevakningen. Han blir instruerad, en ung kille. Okej, you sit here. Yes and you sit and see here. Och sen så sitter han. Yes, Mayday. This is the German Coast Guard. Han har den typen av konstig röst. Och så säger han yes, Mayday, Mayday. What? We are sinking. What are you thinking about then? Och det är ett ganska enkelt skämt, men hans leverans. Jag kan se den hur många gånger som helst denna filmen. Jag tycker vi ska lägga upp, vi lägger upp den på vår Instagram.

Anders

Edward: Men det är också ofattbart att en film kan vara så kort som den här och ändå så tråkig. Alltså den här är ju under åttio. Den här var ju under åttio minuter och det är tråkigt. Och dessutom ganska lite action för det är, det är i slutändan är det ganska, det är ganska få actionögonblick i slutändan. Anders: Nej, den var mycket märklig. Så jag tycker jag orkar inte prata mer om The Runner. Edward: Nej, jag är redan trött. Jag är redan trött på att höra dig prata om The Runner. Anders: Den får två av mig. Edward: Det är en stark fyra från mig. Anders: Eller får den två ens? Jag har nog gett bättre filmer två. Ett komma fem får Runner. Edward: Och där har du även mitt betyg. Det är ett komma fem från oss båda två till The Runner. Som om ni är svultna på film eller om ni är svultna på Gal Gadot så kan ni gå in på Prime och titta på The Runner. Men vet du vad? Ni kan också låta bli och gå förtidsrösta istället.

both

Anders: Den får två av mig. Edward: Det är en stark fyra från mig. Anders: Eller får den två ens? Jag har nog gett bättre filmer två. Ett komma fem får Runner. Edward: Och där har du även mitt betyg. Det är ett komma fem från oss båda två till The Runner. Som om ni är svultna på film eller om ni är svultna på Gal Gadot så kan ni gå in på Prime och titta på The Runner. Men vet du vad? Ni kan också låta bli och gå förtidsrösta istället.

both

Edward: Friade han över en korv? Edward: Det var inte romantiskt. Anders: Det var kanske närmaste farsrepliken vi har fått idag. Edward: Friar han över en korv? Anders: Vad säger direktörn? Friar han över en korv? Edward: Mrs. Winterbottom, har du friat över en korv? Anders: Japp. Tydligen gjorde Bruce detta. Stackars Bruce. Edward: Det är inte jätteromantiskt. Jag känner... Anders: Ja verkligen, jag tycker det. Och så sitter de här härliga kändisbilderna med signeringar. Great chili dogs från någon Robert Schneider eller någon sådan person. Edward: Det är klart, jag talar för Demi och alla kvinnor som lyssnar att det är väl inte någons dröm att bli friad till över en chili dog. Det är det mest Bruce Willis jag någonsin har hört. Anders: Ja verkligen, eller hur? Verkligen.

both