Wicked: For Good, Train Dreams och Tintin

Edward: God morgon eller god middag, kära lyssnare. Välkomna till veckans Bio, min bio. Goda nyheter, Anders har så att säga stigit upp från de döda. Han är tillbaka igen, upp på hästen igen. Anders: Vad trevligt och nu sitter jag i min favorittröja som jag har kanske åttio procent av tiden just nu. Eh, och den är, det är lite såhär vintrig, eh, myströja, men den har också-- Jag får lite känslan av Navajo. Det, man, det finns, det finns lite drömfångarvarning i denna tröjan. Edward: Ja, det är det. Och så möter den lite, eh, vad heter han? Colin Firth i Bridget Jones. En tröja han fått av mamma. Anders: Nej, jag har köpt den här själv. Jag är fan en vuxen. Edward: Jag älskar dig. Du är jättesöt. Anders: Nej, men jag är faktiskt en sådan som kan köpa kläder själv. Men, eh, jag är frisk och det är fantastiskt.

both

Edward: Det är någon slags illusion om man säger att men idag kan man ju vara öppet homosexuell i den där branschen. Nej, det kan man inte. När filmer liksom har budgetar på etthundra miljoner dollar och du ska marknadsföra det på rätt sätt. Det går liksom inte att vara en DiCaprio i dag om alla de då tjejfansen då som det då var framför allt förr om tiden när han liksom kom upp, om de vet om att han också tycker om att, ursäkta språket, ta den i tvåan.

both

Anders: Tänker du på Ki-Killers of the Flower Moon? Edward: Ja, för att någon, någon har dött för att den här tröjan ska hamna på dig. Nej, men jag får julfeeling. Jag får julfeeling.

both

Anders: Inte Glenn Hysén antar jag. Edward: Glenn hade somnat på förtexterna. Anders: Det är mycket träd och sen är det lite drömmar och så. Det är väl gö-- trevligt så, men lite seg blir man i huvudet. Edward: För lite tåg hade han tyckt. Anders: För lit-- många träd, för lite tåg.

both

Anders: Ja, den vann över mig lite grann faktiskt. Och någonstans nu när jag på efterhand ser dem så föredrar jag nog tvåan framför ettan på något konstigt sätt. Edward: Det är det sjukaste du någonsin har sagt till mig. Anders: Nej, det är det inte. Edward: Det är det sjukaste du någonsin har sagt till mig.

both

Anders: Adolfo Veloso heter fotografen och den är filmad- Edward: Adolfo? Adolfo har fotat den här filmen. Anders: Kim Zulockis karaktär. Edward: En Kim Zulocki-karaktär. Adolfo har fotat min film. Anders: Adolfo, det är jag som är Adolfo.

both

Edward: Vann över dig eller? Anders: Ja, den vann över mig lite grann faktiskt. Och någonstans nu när jag på efterhand ser dem så föredrar jag nog tvåan framför ettan på något konstigt sätt. Edward: Det är det sjukaste du någonsin har sagt till mig. Anders: Nej, det är det inte. Men det är liksom jag kan Wicked bygga och kul och sådär. Men någonstans, jag hade inte denna känslomässiga upplevelsen när jag såg ettan. Edward: Är det sant du säger prinsessor och tjejer där för att ni, ni måste ju såklart ha upptäckt vilken annan stor film som hade tittat på Wicked och sen gjorde film innan Wicked-filmen kom och det är ju Frozen. Ja, och det är det att det är två systrar så att säga. Nej, men vad inte var skönt att du kände så. För då kan jag ju gå först och säga att jag tyckte att den första filmen är ett mycket mer, en mycket mer komplett film, med mycket mer hopp och mycket mer ljus, mycket mer humor. Det här tycker jag mest känns som att man har liksom låtit en epilog bli en hel film. Men i slutändan så gör den på nåt vis jobbet. Eh, så att jag, jag mjuknade också till under filmens gång. Så för mig så får Wicked For Good en trea. Den kommer inte upp i tre komma fem för jag tycker att det är för många, för många felval. Men att John Chu kan göra film är tydligt. Så att en trea från mig. Anders: Och Wicked For Good får också tre av mig. Jag tror även Wicked, den första, får tre av mig. Det är bara det att jag föredrar tvåan lite mer. Och det är nog bara på grund av eller tack vare den känslomässi- känslomässiga häften som ändå finns i vissa av scenerna som blir tyngre. Och det här lite mörkret som du pratade om.

both

Edward: Men vet du vad kan vi också vara ärliga och erkänna att det här är inte en film för alla. Det är det också. Det här är inte en film för alla och det beror mycket på vilket humör du är på. Men om du är mottaglig för det här och det här är någonting för dig, då kan jag verkligen rekommendera den. Det här var jag redo för just nu och i år att se. Så för mig blir det här. Den är uppe liksom och pillar på en fyra komma fem. Men det blir en stark och fin fyra. Ähm nära fyra komma fem för jag tyckte att det var ett udda. Fan nästan fyra komma fem. Det är ett litet, litet mästerverk och jag tror att den kan bli riktigt fint mottagen på The Award Shows i år eller nästa år ska man väl säga då. Men en stark fyra från mig till Train Dreams. Anders: Och Train Dreams får då av mig tre komma fem. Så om ni vill se en liten filosofisk pärla om de amerikanska nybyggarna runt sekelskiftet. Vilket sekelskifte, det får ni välja själva. Så passa på att titta på Train Dreams som nu finns på Netflix.

both