Bring her back, September 5 och Moulin Rouge

Anders: Hej alla lyssnare och välkomna tillbaka till Bio min bio med mig Anders Jansson och min gode vän Edward Af Sillén som befinner sig långt bort från Stockholm. Edward: Hej allihopa, hej från Asien. Här sitter jag i Asien och kukkelurar. Anders: Här kommer Asiens siffror. Tolv poäng till Belgien. Anders: Har de, det är liksom det här konstiga med Eurovision. Finns det en liknande? Har de sina egna varianter liksom? Edward: Ja, men de försöker få en egen som ska heta typ Asia Vision. De försöker, de har försökt i många, många år att få det att lossna. Anders: Ja, drömmen finns. Det känns som att vi är båda lite förkylda, du och jag. Edward: Ja, jag har kraschat nu. Premiär, premiären är klar. Man slappnar av lite så att jag har kraschat lite. Anders: Ja, det är mer morgon. Det är morgon här hemma i Sverige. Så då brukar man alltid ha den där Phoebe Buffay när hon är sjuk och sjunger whisky röst i Vänner. Den rösten. Så jag skulle kunna göra Smoke Rings just nu med Leif Andersson. Edward: Det hade jag älskat. Du, alltså du är sex timmar bakom mig eller hur? Edward: Jag pratade med Malin Åkerman som är tolv timmar bakom er. Hon är ju i LA. Såg du någonting från Emmygalan förra söndagen?

both

Edward: Ja hörni, tack så mycket för detta. Nu ger vi betyg till den här filmen. Anders: Bring her back. Edward: Bring her back. För mig så är det, det är ingen totalsågning. Den är bara inte för mig. Två komma fem är vad den här skräckfilmen får. Bättre skriven än så var den icke. Anders: Den får, Bring her back får tre av mig för att den var lite överraskande, lite udda och lite fucked up på ett kul sätt, men inte tillräckligt bra. Anders: Tre. Edward: Jag rekommenderar er skräckfilmsälskare. Jag verkligen understryker det igen att den här tycker jag ni ska gå och se. Jag tror att många av er kommer tycka om den. Men om ni är känsliga för lite för äckligt i fejset, då ska ni skita i det. Två lår däremot på varsin sida om fejset.

both

Anders: Men du, om vi ska ge oss på betyg till September Five. Edward: Ja du. Anders: Då kan jag börja denna gången. Det här är en enormt välgjord film med bra skådespelarinsatser. För mig blir den lite cramped och jag kanske skulle vilja ha tillgång till lite mer. Men det är ett val de har gjort. Men September fem får fyra av mig. Edward: Mm. Jag känner samma. Jag var också inne och nosade på en femma vid tillfälle. Jack Lemmon i Kinasyndromet med Michael Douglas och Jane Fonda. Jag kan rekommendera att se om den. Det är en femma. Och den, den just det här täta atmosfären kommer man åt här också. Problemet är, och då jämför jag just med Kinasyndromet, är att den här filmen saknar en twist. Och det kan man ju inte kräva utav dem eftersom det här är en sann historia. Men för att komma upp i en femma, alltså att komma upp i en sån bra pjäs, så hade det behövts en twist på slutet som gör att allting förändras för karaktärerna på ett annat sätt. Den finns ju inte här, så det här blir mer liksom en karaktärsstudie som är svinspännande och jätteväl gjord. Det är absolut en fyra från mig, men jag kan inte gå över den här gången.

both

Anders: Då jag och min bror, som ju då är åtta år äldre, han drar med mig upp till Ullevi för att vi ska se David Bowie i Let's Dance-turnén. Och min bror avgudar David Bowie. Men då åker vi till Ullevi och då är det Men at Work som är förband. Anders: Men då händer ju detta att det kommer en späd liten Göteborgstjej. Du, får jag sitta på dina axlar? Till min bror. Ja visst, det kan du göra. Och sen hör jag ju bakom mig då: Du, får jag sitta på dina axlar då? Då är det hennes kompis som ju då väger hundratjugo. Anders: Det här innebär då att jag har hennes, hon har sådana Daisy Dukes jeansshorts så att det är väldigt mycket lår. Alltså i mitt ansikte till höger och vänster. Och så att jag, jag hör ju då Modern Love med David Bowie. Den hör jag ju utan diskant överhuvudtaget för det är bara hennes lår som ligger. Anders: Hon satt där i tre låtar. Så att jag, China Girl, Let's Dance och Modern Love har jag liksom inte riktigt upplevt på Ullevi. Edward: Otroligt. Tänk att jag bara sa australiensisk one hit wonder och vi fick en sån magisk anekdot om en ung man som kommer nära en, en sån här coming of age-historia från Lund.

Anders

Edward: Ja, ännu en historia om en fattig romantiker som blir kär i en kurtisan. Eller hora som vi säger i Lund va. Anders: Vad fan var det för jävla släng på Lund? Eller hora som vi säger i Lund. Edward: Nej, men förlåt. Hora i folkmun. Men vi säger kurtisan när vi pratar om finkultur. Anders: Jag tror cigarettflicka är nog närmare Lund. Edward: Cigarettflicka. Anders: Hette de inte det, kungens? Edward: Nej, du vet, när vi pratar om finkultur, då säger vi kurtisan.

both

Edward: En gång satt jag och kommenterade Eurovision en gång om året, men förr om tiden så kommenterade jag även Junior Eurovision när det sändes på SVT. Då råkar jag komma åt en knapp mitt under pågående direktsändning. Och in stormar tre tekniker i mitt rum. Typ Peter Sarsgaard stormar svettig in och börjar trycka på knappar för då har jag tydligen åkt rakt ut i VM i alpint. Anders: Det är också en slovensk tonåring som åkte- Edward: Och sjöng om åsnor. Anders: Och sjöng om åsnor på vägen ner. Edward: Så att mitt under de som tittar på kanal två som kollar på VM i alpint, mitt i den mest spännande upplösningen så kommer jag in och bara ja, den här låten har en svängig refräng. Anders: Och de som kommenterar Junior Eurovision blir helt plötsligt jävligt spännande. Det är snart i mål och där går det. Ja! Bästa ti... Men vad då tid? Är det viktigt alltså hur lång låten är?

both

Anders: Min mor, min Eila, min finska mamma, när hon och min pappa Lars-Åke var ute på bio i Karlstad, den första filmen de såg tillsammans, det var The Dirty Dozen. Anders: Och min mamma sa: "Ja, det var ju bara en massa skäggiga gubbar och män i filmen. När det kom in kvinnor, då är det en lastbil med horor." Edward: Och jag sa ju det, i Lund säger ni horor. Anders: Här är beviset. Min finska- Edward: Kurtisaner. Det kommer en lastbil med kurtisaner. Anders: Nej, det gjorde verkligen inte. Det här är verkligen inga kurtisaner. Det är en lastbil med glädjeflickor sa man ju typ på Moulin Rouge-tiden. Edward: Pretty Woman som det var på nittiotalet.

both