Specialavsnitt med gäst: Jens Hultén

Jag: Vi har den stora glädjen att få välkomna in en gäst i vår Bio min bio-studio som har ett rekord i filmvärlden som är lite sinnessjukt. Men vi kan säga såhär, han är, han är från Vasastan, han är stockholmare. Vid 20 års ålder början träna kampsport. Vid 25 års ålder startar han en kampsportsklubb. Det tycker jag är intressant. Det kommer vi prata mer om sen. Eh, filmdebuten skedde i Fridells Under ytan. Spelar en knarkare och sen har det bara fortsatt. Det har varit in i Beck, det har varit hemlyssnar militärer i Wallander. Eh, jag tror rollen som Seth, Seth Rydell i Johan Falk-filmerna var den som, eh, var då första gången jag verkligen såg honom och sen har det fortsatt. In i James Bond-filmen Skyfall spelar han Torped och sen in då i Mission Impossible: Rogue Nation i den otroliga rollen Jannick Winter. Eh, det är mycket mer än så dessutom han har gjort. Det är 100-åringen. Men här är han just nu. Det är Jens Hultén. Anders: Hej! Jag får en liten applåd. Edward: Tack snälla ni. Anders: Hej Jens, välkommen. Jens: Tack snälla, vilken härlig presentation. Anders: Ja. Jag: Och ovanpå allt det här har vi då den här otroliga meningen som ligger nu i rummet. Den enda skådespelaren i världen som spelat skurk i både James Bond-film och Mission Impossible-film. Jens: Jag tror det. Jag tror det. Jag: Jag tror det är det absolut. Det är inte klokt, Jens. Jens: En bra nörd, nördkuriosa. Jag: Ja, det är det.

both

Jens: Och sen skulle jag upp och träffa Debbie McWilliams på ett hotell i Stockholm. Stora såna här glasögon. Hon var M på riktigt. Och hon sitter, sitter och håller på med någon data såhär. "Oh dear, sit down, no problem." Och sen ska jag börja provfilma och jag kan inte texten och jag börjar bluddra och jag har ett par glasögon som åker ner på näsan. Och hon säger: "At least can you put your glasses up so, so you don't look like, eh, like Santa Claus." Och sen filmar jag det där och det går hur dåligt som helst. Och sen går jag hem, eh, förkrossad.

Jag: Wow, vad härligt! Jens: Du fick rollen. TC älskar dig. Och jag tänker såhär, TC, är det filmbolaget? Jag kopplar inte alls. Jag är ju nästan i chock. Så jag, jag skriver ett mejl: Vad då TC? Är det Paramount? Tom Cruise. Och sen får jag åka till London och göra kostymprov och allt det där.

Anders: Och jag älskar ju detaljerna att du slickar på den här jävla ringen innan du tar av den. Jens: Det gjorde de med. Anders: Den, jo men det var, det var, det är en sådan grej som är fan, jag gör ju det, det gör jag också med min vigselring varje gång jag går ut. Men det ger liksom en liten sådan här detalj av lite obeh-- alltså du vet, det är något lite weird. Jag: Ja men han njuter, för att karaktären njuter av, av den här obehagliga situationen. Berätta vad, det är din idé att slicka av ringen. Jens: Ja, det var en ren, det var en ren, det var inte ens uttänkt från min sida utan den satt lite hårt och jag ville inte att den skulle vara där och med stora örnklon rispa honom och sådär. Jag: Ja just det. Jens: Man är ju omtänksam när man ska krossa någon. Då tar man ju av sig. Jag: Så klart man gör. Anders: Gör det ordentligt. Jens: Och i amerikanernas värld så är det en obscen gest som man då kanske - de är ju lite pryda. Anders: När det gäller, när det gäller sex, inte våld. Jens: Och Tom Cruise bara: "That's nasty, fucking that's great, that's great." Och jag undrade vad är det som är så great? Då slog det mig att de älskade den där slicka på långfinger eller suga på fuckfingret och ta av sig örnringen. Så det var en ren sån där lucky punch.

Anders: Vad ska du fråga? Jens: Vi får se, vi får se. Då är det för sent. Då kommer Sam Mendes fram, som också är kortare än mig och tittar upp på mig. Ganska stressad är han för det här är liksom time is money. Och då säger jag på knagglig engelska som blir ännu sämre för att jag är så nervös och inser mitt eget misstag. "Yeah, when the camera leaves me, where do I go?" "What do you mean, where do you go?" "Eh okej, do I stop acting?" Oh my god. Och så tittar han på mig. Så säger han: "Jens, when the camera rolls, you act, you never stop acting, do you?" "Nej", alltså jag blir tolv år va. Och sen går han därifrån. Inget mer med det. Och jag, jag mår så jävla dåligt. Anders: Kära du. Jens: Och så står en stuntkille vid sidan av och säger: "No problem, that was lost in translation. I know exactly what you mean." Jag ville helt enkelt bara fråga: Ska jag liksom, är jag fri att röra mig eller är kameran, släpper den mig helt? Ja, men jag fann inte orden.

Jens: Och så ska jag jaga henne där va och jag springer ju där det är spolad asfalt, det är halt, jag har långa ben, sådär löpning. Alltså jag springer som en älg va. Anders: Kängor, det är dina kängor, gör inte lättare. Jens: Och Tom Cruise, han är, han har ju små korta snabba ben. Han springer ju fort. Och så sitter han, då har han gjort sitt stunt in igenom någon ruta där och då är han klar. Men han sitter kvar på set och sen när jag börjar jaga Rebecca så hör jag bakom monitorn: "Faster Jens, faster". Och jag tänker okej, jag säger inget, jag joggar vidare. Och sen: "Faster, can you run faster?" Till slut så börjar jag bli förbannad. Så att efter nästa tagning så går jag fram till Tom och säger: "Eh först, this is how fast this character runs." Och då tittar han på mig och säger: "Okay, I buy that, I buy that". Och sen sa jag också att det är den som jagar har inte bråttom. Det är den som blir jagad som har bråttom. Och det köpte han också.

Jens: Sen står vi där uppe fullt påklädda på en liten sån här platå med vatten upp hit då när de riggar om där nere. Så kommer det små sådana brickor med pontoner med kex och te. Här står jag och dricker- Jag: Guppandes. Jens: Guppandes så står vi och dricker te, äter biscuits, jag, Danny Craig och hela undervattensteamet. Det är en jävla absurd situation. I Pinewood. Jag: Vatten upp till brösten. Jens: Så dit va. Med tyngder och allting. Anders: Det känns som något ur andra världskriget så engelsmännen hade pontoner med te och biscuits som kom. Jens: Så klart de hade. Anders: Det är jätteviktigt.