Bio min Bio – Premiär!

Anders: Hej och hjärtligt välkomna ska ni vara till en helt ny filmpodd. Hurra! Så himla härligt och kul detta ska bli. Jag sitter hemma hos mig. Anders Jansson heter jag, komiker och inom citationstecken skådespelare. Och jag har med mig min gode vän Edward. Hej Edward. Edward: Hej Anders. Anders: Vem är du? Edward: Jag heter Edward af Sillén och är manusfattare och inom citationstecken regissör. Anders: Vi lyckas få jobb trots vår kompetens. Edward: Och trots utseendet. Anders: Exakt. Good face for the radio som man säger i England. Men du, vad himla kul detta ska bli. Edward: Underbart, Anders. Anders: Vi har ju lärt känna varandra igenom lite olika projekt och igenom att prata, prata med andra människor bakom ryggen på varandra. Edward: Men det vi märker när vi gör projekt ihop är att vi konstant pratar film i alla möjligheter vi kan. Anders: Ja, och slänger referenser och catch phrases och repliker och kuriosa som i princip alla andra skiter i. Men du och jag, det här lever vi för.

both

Edward: Och jag blir så besviken på henne va. Dinosaurier, fy fan vad tråkigt. Anders: Hur gammalt skit kan det vara? Edward: Ja och jag är tretton. Jag såg framför mig någon sån här Cosmonova-film eller någon sådan. En dokumentär om dinosaurier och hur de försvann. Anders: Med berättarröst av Per Runhammar. Edward: Så jag går motvilligt med mamma in. Helt spontant. Sätter oss i salongen. Anders: Det är en ganska rolig bild. Jag kan ju tänka mig vilken film detta är. Det är ju en ganska rolig bild att du går in motsträvigt på denna filmen. Edward: Det är i backspegeln otroligt lustigt. Edward: Sätter mig sur i stolen. Och så börjar Jurassic Park och mitt liv förändras.

both

Edward: Jag fastnade framför en för några dagar sedan om en kvinna som är trött på att vara singel och råkar lägga en magisk halsduk runt en snöman varpå snömannen kommer till liv, de blir kära i varandra. Anders: Men vänta, är detta Hot Frosty? Edward: Ja, Hot Frosty. Anders: Oj shit, vad trevligt. Jag har sett trailern på detta. En man i bara överkropp som går runt och så är det lite som julpynt precis överallt i de här filmerna. Edward: Precis. Han blir människa och får lära sig hur det är att vara en riktig människa. Men han är ju gjord av snö. Hur ska det gå? Den heter alltså Hot Frosty och den fick mig att tappa lite lusten till att leva.

Edward

Anders: Du parentes, den här öppningsscenen när de kommer för att attackera den här borgen och alla ska försvara. Ja, i Nordofke där. Ja, ja du vet. Alltså när jag tittar på filmen tänker jag det här är min, det här är bokstavligen min mardröm att vara i sånt här krig. Jag vet inte, tänk om jag hade varit där. Kan du tänka dig mig tvungen att försvara någon slags borg? Edward: Jag kan tänka mig att du är den som håller tempot med trummorna. Anders: Vad fan- Ja, det hade varit en dröm om jag fick ta trummorna. Jag hann tänka när jag såg filmen att hur hade jag gjort om jag hade varit där? Hur hade jag kommit ur det här? Jag hade ju fejkat min död på något sätt och ramlat ner i vattnet och försökt flyta i väg medans de andra krigar vidare. Edward: Det känns som början på en Charlie Chaplin-film att man försöker låtsas vara död för att komma undan.

both

Anders: Så ska vi ge oss på ett betyg? Ja, gärna. Kör först du. Vad känner Anders? Jag gav ju den, jag gjorde en liten recension på Twitter. Jag gav ju den fyra av fem. Edward: Du är så generös. Anders: Jag vet och det var också lite och Ridley, han är min, he's my boy. Kan man säga det om en åttioåring? Men- Nej men jag är inte långt ifrån det. Jag hade faktiskt kul. Jag fick valuta för biopengen. Jag tycker att ni ska, jag tycker alla ska se Glädje det två om man älskar storslagna äventyr på det här sättet. Plus att det är en genre som man vill ha mer av. Jag vill ha sådana här filmer. Jag tyckte det var lite för ojämnt tempo. Det blir lite rörigt så den tappar fart ibland. Men överlag, jag säger nog tre och en halv. Tre och en halv av fem. Edward: Ja, där borde jag ha landat känner jag. Säg inte det. Men den här halvan, det är för Ridleys skull.

both

Anders: Vad känner du i betyg för denna filmen? Edward: Jag gick ut ur salongen och var inspirerad och lite sprallig. Jag var liksom pirrig för jag var så lycklig att ha sett någonting som stack ut och att få se en skräckfilm som genuint skrämmer. För mig är det en fyra. En rätt stark fyra, nästan en fyra och en halv. Anders: Håll i dig. Ja, men jag håller med. För mig är det också en fyra. Jag kan, jag kan känna att den och det blir ofta såhär med high concept filmer sådär. Att de har en tendens att spåra ur och det finns ett slut som blir någon slags oundvikligt. Man bygger så mycket för vad är det här? Och när det väl kommer så är det, man blir liksom, ja, du vet, du fattar vad jag menar. Så jag är absolut inne på en stark fyra. Och det känns ju lite grann som att man har sett en modern klassiker tycker jag. Man kommer att återvända till denna filmen. Hugh Grant är tillbaka. Så alltså se Heretic. Gör det. Mycket bra film.

both

Anders: Ja, de har ju en regel som är att de får inte kliva in i huset om inte en kvinna finns närvarande. Edward: Ja, just det. Eller hur va? Lustigt nog samma regel som Bingo Rimér har. Anders: Och de kliver in i huset i tron om att frun finns där bak och bakar en blåbärspaj som väntar. Edward: Bingo. Hello, my name is Bingo. Anders: Det är väldigt skojigt. Det känns som att han skulle kunna vara mormon eftersom han alltid har tio blondiner runt sig. En lyckligt lottad kille i Salt Lake City skulle Bingo kunna.

both

Anders: Det har till och med gått så långt att jag har ju döpt min hund till Bodhi. Och Bodhi är då en förkortning på Bodhisattva som är ju en karaktär inom buddhismen av någon som håller på att bli upplyst och upphöjd, men som istället väljer att ägna sitt liv åt att rädda människor och göra det bättre för dem. Edward: Förstår folk omkring dig i Skåne att du har döpt en hund efter en Point Break-karaktär? Anders: Ja, jag pratar om detta i min senaste show att jag, man måste ju förklara ganska mycket. Vad heter han? Han heter Bodhi. Come on, hang ten, let's go! Och min granne då, Bengt, nyfiken med ett vänligt ord. Han är en sådan som sitter i köksfönstret och tittar hur länge folk har stått på gästparkeringen. En underbar människa. Jag sa ju: Vad heter, vad heter den där hunden? Han heter Bodhi. Heter han Bodil? Nej, det var väldigt långt från Bodhisattva till Bodil.

Anders